fredag 21 december 2007
fredag 23 november 2007
Lägg ner Idol!
Idol är förmodligen det sämsta förbannadejävlaskithelvetesfanskapsdyngprogram som någonsin gjorts!
Okej det där var en brutal överdrift. Säg vad man vill om programmet, fjortisTV, falsksångsmaraton, allmänt skräp, eller vad som helst, det går ändå inte att komma ifrån att det är ett mycket välfungerande underhållningsprogram. Åtminstonde tyckte jag det ända fram till ikväll. Varför då? Jo lyssna noga här nu (eller läs om ni så vill):
Tanken med hela konceptet är att de ska ta fram en ny popstjärna. Då tycker man såklart att den som helt enkelt är bäst bör vinna. Men så ser inte verkligheten ut! Anledningen till det är att deltagarna röstas vidare genom tävlingen av svenska folket, så kallad demokrati. Demokrati är ett helt värdelöst system, men det är det bästa system som finns. Dock så finns det undantag, som t. ex Idol. Eftersom svenskar är mjäkiga, lama, och har en total oförståelse för "spelets regler" så röstar de i sammanhang som det här inte efter vad hjärnan säger, utan efter hjärtat. Då uppstår sympatiröster, t.ex röster till han som fick lite skit från juryn eller till hon som grinade lite snyggt framför kameran för att hon har varit med i Big Brother och därmed ofta blir dömd på förhand. Vad händer då? Jo, den som helt enkelt är bäst, som har varit bäst hela tiden, röstas ut! Och helt plötsligt handlar tävlingen inte längre om vem som är den bästa artisten, utan om vem som bäst kan smöra sig in i i våra hjärtan och manipulera oss på största möjliga sätt. Och därmed har hela poängen med tävlingen försvunnit och det enda som det kan leda till är att rasera alla ideal och normer om vad musik handlar om.
Det finns dock ett sätt att kringgå detta problem, och det är att låta juryn bestämma helt och hållet (eller inneha den avgörande rösten om de inte är nöjda med resultatet) från start till slut. De som sitter i juryn är visserligen totala UFO:n hela bunten och tycks ha diverse mindre hjärnskador, men de vet i alla fall vad de håller på med. Samtidigt skulle förmodligen detta leda till att programmet verkligen lades ner då själva tanken faktiskt är att svenska folket ska få utse sin favorit till "Sveriges nya popstjärna", men uppenbarligen fungerar inte detta.
Jag kommer i alla fall aldrig någonsin, i hela mitt jävla liv, kolla på Idol igen!
Okej det där var en brutal överdrift. Säg vad man vill om programmet, fjortisTV, falsksångsmaraton, allmänt skräp, eller vad som helst, det går ändå inte att komma ifrån att det är ett mycket välfungerande underhållningsprogram. Åtminstonde tyckte jag det ända fram till ikväll. Varför då? Jo lyssna noga här nu (eller läs om ni så vill):
Tanken med hela konceptet är att de ska ta fram en ny popstjärna. Då tycker man såklart att den som helt enkelt är bäst bör vinna. Men så ser inte verkligheten ut! Anledningen till det är att deltagarna röstas vidare genom tävlingen av svenska folket, så kallad demokrati. Demokrati är ett helt värdelöst system, men det är det bästa system som finns. Dock så finns det undantag, som t. ex Idol. Eftersom svenskar är mjäkiga, lama, och har en total oförståelse för "spelets regler" så röstar de i sammanhang som det här inte efter vad hjärnan säger, utan efter hjärtat. Då uppstår sympatiröster, t.ex röster till han som fick lite skit från juryn eller till hon som grinade lite snyggt framför kameran för att hon har varit med i Big Brother och därmed ofta blir dömd på förhand. Vad händer då? Jo, den som helt enkelt är bäst, som har varit bäst hela tiden, röstas ut! Och helt plötsligt handlar tävlingen inte längre om vem som är den bästa artisten, utan om vem som bäst kan smöra sig in i i våra hjärtan och manipulera oss på största möjliga sätt. Och därmed har hela poängen med tävlingen försvunnit och det enda som det kan leda till är att rasera alla ideal och normer om vad musik handlar om.
Det finns dock ett sätt att kringgå detta problem, och det är att låta juryn bestämma helt och hållet (eller inneha den avgörande rösten om de inte är nöjda med resultatet) från start till slut. De som sitter i juryn är visserligen totala UFO:n hela bunten och tycks ha diverse mindre hjärnskador, men de vet i alla fall vad de håller på med. Samtidigt skulle förmodligen detta leda till att programmet verkligen lades ner då själva tanken faktiskt är att svenska folket ska få utse sin favorit till "Sveriges nya popstjärna", men uppenbarligen fungerar inte detta.
Jag kommer i alla fall aldrig någonsin, i hela mitt jävla liv, kolla på Idol igen!
lördag 10 november 2007
Ljuva vintertid
Fy fan va gôtt, äntligen är det vinter! Igår kväll snöade det på utav helsike här och sedan blev det minusgrader under natten. Halt utav bara den visserligen, men snön ligger ju kvar och det är ju det som är det väsentliga. Jag var nyss tvungen att gå ut på en långpromenad för att det var så fint väder. Ni vet ju själva hur det är: snö, lite solsken och strax under nollan, då kan man fan inte sitta inne å mögla! Den som säger något annat ignorerar jag.
Så jag drog på mig vinterjackan, ryckte åt mig min iPod och gav mig ut. Helt planlöst vandrade jag iväg utan ett bestämt mål i sikte, jag tog helt enkelt den väg som föll mig in. Lite lördagsäventyr sådär, och med lite behaglig musik av Europe i bakgrunden så blir det bara desto mer behagligt. Ja, jag lyssnar faktiskt på Europe! Säga vad man vill om dem, kommersiella pudelrockare eller vad fan som helst, men de har faktiskt gjort väldigt många riktigt bra låtar. Det är fan bara i Sverige som kommersiell är ett dåligt ord i populärsammanhang, och att de ser ut som väfriserade utställningshundar gör ingen skillnad på musiken.
Hur som haver så var det en mycket skön promenad, och jag lyckades med det slippa undan åtminstonde en timme plugg. Huruvida det är positivt eller negativt för min del går väl kanske att diskutera om man skulle vara på det humöret, men just nu så skiter jag i att ta ställning i den frågan.
Så jag drog på mig vinterjackan, ryckte åt mig min iPod och gav mig ut. Helt planlöst vandrade jag iväg utan ett bestämt mål i sikte, jag tog helt enkelt den väg som föll mig in. Lite lördagsäventyr sådär, och med lite behaglig musik av Europe i bakgrunden så blir det bara desto mer behagligt. Ja, jag lyssnar faktiskt på Europe! Säga vad man vill om dem, kommersiella pudelrockare eller vad fan som helst, men de har faktiskt gjort väldigt många riktigt bra låtar. Det är fan bara i Sverige som kommersiell är ett dåligt ord i populärsammanhang, och att de ser ut som väfriserade utställningshundar gör ingen skillnad på musiken.
Hur som haver så var det en mycket skön promenad, och jag lyckades med det slippa undan åtminstonde en timme plugg. Huruvida det är positivt eller negativt för min del går väl kanske att diskutera om man skulle vara på det humöret, men just nu så skiter jag i att ta ställning i den frågan.
onsdag 24 oktober 2007
torsdag 4 oktober 2007
På begäran...
...från Ida kommer härmed ett litet inlägg rörande korridorsfesten vi hade i lördags.
Det var bestämt sedan länge att vi skulle ha en stor korridorsfest den 29:e september, och temat för denna fest var Liftarens Guide Till Galaxen. Förmodligen ett av de skummaste teman man kan han till en fest, men det fungerade faktiskt väldigt bra. Trots flera veckors möjligheter till planering började jag inte spåna på min utklädnad förrän ca 2 timmar innan festens början, och eftersom ingen på festen lyckades förstå vad jag skulle föreställa så kan jag lika gärna skita i att försöka förklara det här. Jag bar runt på en blomkruka i alla fall, vilket var betydligt tympligare än Daniels utklädnad. Han hade krupit in i en madrass.
Korridoren pyntades med lite stjärnor utklipta från en t-shirt, en jäkla massa handdukar samt talet 42 skrivet med eltejp på spontant utplacerade ställen. Även restaurangen Milliways fick sig en egen hörna. Folk började störta in så småningom iklädda diverse utstyrslar, dock förekom väldigt många morgonrockar och handdukar. Förmodligen lämnades en del av handdukarna kvar i vår korridor efter festens slut. Även ett par kalsonger påhittades dagen efter, var de kom ifrån och hur fasen de hamnade här vill jag inte ens spekulera i.
Summa sumarum av det hela kan man säga att det var en seg start på festen men att det blev riktigt bra till slut. Dock satt jag mest och tjurade eftersom jag vid detta tillfälle fortfarande knaprade penicillin och inte kunde dricka alkohol. Finns det något jag hatar så är det fulla människor när jag själv är nykter, men förmodligen hatar nyktra människor även mig när jag är full. Vid ca 00.30 bestämde jag mig för att ge blanka fan i allting och gå och lägga mig, vilket jag då gjorde.
Det var bestämt sedan länge att vi skulle ha en stor korridorsfest den 29:e september, och temat för denna fest var Liftarens Guide Till Galaxen. Förmodligen ett av de skummaste teman man kan han till en fest, men det fungerade faktiskt väldigt bra. Trots flera veckors möjligheter till planering började jag inte spåna på min utklädnad förrän ca 2 timmar innan festens början, och eftersom ingen på festen lyckades förstå vad jag skulle föreställa så kan jag lika gärna skita i att försöka förklara det här. Jag bar runt på en blomkruka i alla fall, vilket var betydligt tympligare än Daniels utklädnad. Han hade krupit in i en madrass.
Korridoren pyntades med lite stjärnor utklipta från en t-shirt, en jäkla massa handdukar samt talet 42 skrivet med eltejp på spontant utplacerade ställen. Även restaurangen Milliways fick sig en egen hörna. Folk började störta in så småningom iklädda diverse utstyrslar, dock förekom väldigt många morgonrockar och handdukar. Förmodligen lämnades en del av handdukarna kvar i vår korridor efter festens slut. Även ett par kalsonger påhittades dagen efter, var de kom ifrån och hur fasen de hamnade här vill jag inte ens spekulera i.
Summa sumarum av det hela kan man säga att det var en seg start på festen men att det blev riktigt bra till slut. Dock satt jag mest och tjurade eftersom jag vid detta tillfälle fortfarande knaprade penicillin och inte kunde dricka alkohol. Finns det något jag hatar så är det fulla människor när jag själv är nykter, men förmodligen hatar nyktra människor även mig när jag är full. Vid ca 00.30 bestämde jag mig för att ge blanka fan i allting och gå och lägga mig, vilket jag då gjorde.
söndag 23 september 2007
Pissdag, eller?
Igår var en sån där helt värdelös dag då det mesta som kunde gå fel gick fel, helt enligt Murphys lag. Vid sånna tillfällen önskar man oftast att man bara hade stannat kvar i sängen hela dagen. Tyvärr så kunde inte jag det för jag hade ett problem jag var tvungen att lösa, nämligen en jävulskt dryg huvudvärk jag haft de senaste dagarna. Här nedan kommer en detaljerad redogörelse till varför min gårdag sög så enormt. Dock fanns det vissa ljusa detaljer som underlättade det hela något, men inte nämnvärt mycket.
Det hela började med att jag i samråd med min mor kom fram till att jag borde ta mig ner till Akademiska Sjukhusets akutmottagning för att kolla om jag eventuellt hade dragit på mig en bihåleinflammation. Sagt och gjort, jag kollade busstidtabellen och tog mig ner dit utan större problem, bortsett från ett minst sagt obehagligt sprängande i huvudet. Väl där kollade jag på en skylt för att se vart akutmottagningen låg. På andra sidan av hela härket, så klart! Okej det var bara att börja knata och följa skyltanvisningarna, vilka tydligen var upprättade av en dräktig kossa för de ledde fan enbart till omvägar och allmän förvirring. Till slut kom jag i alla fall fram och behövde inte vänta mer än någon minut innan jag blev mottagen, pluspoäng för det. Sköterskorna konstaterade det som jag redan misstänkte och ordnade en läkartid åt mig. Klockan var nu runt 14.45 och den tid jag fick var 20.40, så det var bara att bege sig hem för att vänta. Först tog jag en sväng ner på stan för att införskaffa huvvudvärkstabletter och nässpray, sånt kan behövas. Promenaden till centrum var inte direkt lång men dryg likförbannat. När jag sedan begav mig till bussen så lyckades jag faktiskt tajma in den precis och behövde alltså inte vänta och se allmänt dum ut, ytterligare ett pluspoäng. Väl hemma begav jag mig så småningom ner till Ica för att inhandla diverse förnödigheter, och för att slippa laga mat köpte jag med mig en kebab i bröd hem. Jag borde ha anat oråd när den bara kostade 25 kronor då jag verkligen fick vad jag betalade för, en aptitretare och inget annat. Skitsamma, tiden gick och jag kunde sedan åka ner till Husläkarakuten för att träffa en läkare. Inget problem där heller bortsett från att bussarna alltid ska vara försenade och fyllda med högljudda fjortisar. En del tycker att man ska införa barnfria avdelningar på flygplan, jag tycker man ska införa fjortisfria avdelningar på bussar. Hur som helst kom jag fram, slapp återigen vänta och fick ett snabbt besked om att det handlade om bihåleinflammation och att jag skulle få penicillin. Det skulle hämtas ut på Akademiska Sjukhuset och jag befann mig nu på Dragarbrunnsgatan. Bara att börja gå med andra ord, inte så farligt långt denna gång heller men likväl drygt. Väl där slapp jag återigen väntetid och fick min medicin omgående och utan krusseduller. Sedan buss ner på stan för att byta till bussen hem till floggan. Den första bussen behövde jag bara vänta ca en minut på, pluspoäng igen, men när jag skulle byta buss så sket det sig ganska kraftigt. Detta skulle ske vid centralstationen och då de bygger om som satan där, samt lägger om varenda jävla busslinje som finns, så fick jag irra runt lite innan jag hittade hållplatsen som bussen skulle avgå från. Jag missade den med ca 20 meter, grovt minuspoäng! Vid det tillfället kände jag att det bästa alternativet var att knata iväg till Burger King för att köpa med mig lite tröstmat och sedan lokaliser någon annan buss som skulle åt mitt håll. Detta gick desto bättre, jag fick visserligen gå en liten bit igen men jag fick med mig mitt käk och lyckades återigen tajma in bussen precis, ytterligare ett pluspoäng. Väl hemma gjorde jag det enda rätta, låste in mig på rummet med min skräpmat och kollade på Flying Daggers.
Så vad blir då slutställningen av det här? Jag lyckades visserligen skramla ihop några pluspoäng vad det gäller både bussarna och väntetider, men eftersom hela dagen i stort sett enbart gick åt till att flänga runt känner jag inte att de uppväger minuspoängen. Jäkla tur att jag hade med mig min iPod, det är fan den som har räddat mig från total apati och fjortisgrundade hörselskador. Det som känns mest ironiskt är det faktum att jag var på bolaget i fredags och köpte på mig en hel del öl för att klara mig ett tag framöver, och nu får jag inte ens dricka. Ska man skratta, gråta eller bara ge fan i att bry sig?
Det hela började med att jag i samråd med min mor kom fram till att jag borde ta mig ner till Akademiska Sjukhusets akutmottagning för att kolla om jag eventuellt hade dragit på mig en bihåleinflammation. Sagt och gjort, jag kollade busstidtabellen och tog mig ner dit utan större problem, bortsett från ett minst sagt obehagligt sprängande i huvudet. Väl där kollade jag på en skylt för att se vart akutmottagningen låg. På andra sidan av hela härket, så klart! Okej det var bara att börja knata och följa skyltanvisningarna, vilka tydligen var upprättade av en dräktig kossa för de ledde fan enbart till omvägar och allmän förvirring. Till slut kom jag i alla fall fram och behövde inte vänta mer än någon minut innan jag blev mottagen, pluspoäng för det. Sköterskorna konstaterade det som jag redan misstänkte och ordnade en läkartid åt mig. Klockan var nu runt 14.45 och den tid jag fick var 20.40, så det var bara att bege sig hem för att vänta. Först tog jag en sväng ner på stan för att införskaffa huvvudvärkstabletter och nässpray, sånt kan behövas. Promenaden till centrum var inte direkt lång men dryg likförbannat. När jag sedan begav mig till bussen så lyckades jag faktiskt tajma in den precis och behövde alltså inte vänta och se allmänt dum ut, ytterligare ett pluspoäng. Väl hemma begav jag mig så småningom ner till Ica för att inhandla diverse förnödigheter, och för att slippa laga mat köpte jag med mig en kebab i bröd hem. Jag borde ha anat oråd när den bara kostade 25 kronor då jag verkligen fick vad jag betalade för, en aptitretare och inget annat. Skitsamma, tiden gick och jag kunde sedan åka ner till Husläkarakuten för att träffa en läkare. Inget problem där heller bortsett från att bussarna alltid ska vara försenade och fyllda med högljudda fjortisar. En del tycker att man ska införa barnfria avdelningar på flygplan, jag tycker man ska införa fjortisfria avdelningar på bussar. Hur som helst kom jag fram, slapp återigen vänta och fick ett snabbt besked om att det handlade om bihåleinflammation och att jag skulle få penicillin. Det skulle hämtas ut på Akademiska Sjukhuset och jag befann mig nu på Dragarbrunnsgatan. Bara att börja gå med andra ord, inte så farligt långt denna gång heller men likväl drygt. Väl där slapp jag återigen väntetid och fick min medicin omgående och utan krusseduller. Sedan buss ner på stan för att byta till bussen hem till floggan. Den första bussen behövde jag bara vänta ca en minut på, pluspoäng igen, men när jag skulle byta buss så sket det sig ganska kraftigt. Detta skulle ske vid centralstationen och då de bygger om som satan där, samt lägger om varenda jävla busslinje som finns, så fick jag irra runt lite innan jag hittade hållplatsen som bussen skulle avgå från. Jag missade den med ca 20 meter, grovt minuspoäng! Vid det tillfället kände jag att det bästa alternativet var att knata iväg till Burger King för att köpa med mig lite tröstmat och sedan lokaliser någon annan buss som skulle åt mitt håll. Detta gick desto bättre, jag fick visserligen gå en liten bit igen men jag fick med mig mitt käk och lyckades återigen tajma in bussen precis, ytterligare ett pluspoäng. Väl hemma gjorde jag det enda rätta, låste in mig på rummet med min skräpmat och kollade på Flying Daggers.
Så vad blir då slutställningen av det här? Jag lyckades visserligen skramla ihop några pluspoäng vad det gäller både bussarna och väntetider, men eftersom hela dagen i stort sett enbart gick åt till att flänga runt känner jag inte att de uppväger minuspoängen. Jäkla tur att jag hade med mig min iPod, det är fan den som har räddat mig från total apati och fjortisgrundade hörselskador. Det som känns mest ironiskt är det faktum att jag var på bolaget i fredags och köpte på mig en hel del öl för att klara mig ett tag framöver, och nu får jag inte ens dricka. Ska man skratta, gråta eller bara ge fan i att bry sig?
måndag 17 september 2007
Då så har det äntligen hänt
Nej jag har inte fått barn. Ännu bättre, jag har köpt en iPod! Inte så revolutionerande kan en del tycka men det finns en ganska löjlig och i det närmaste smått patetisk story bakom det hela. Redan för ca 2 veckor sedan bestämde jag mig för att jag skulle köpa en av de nya iPod Nano när de då släpptes. Det visade sig att det enda stället jag kunde få tag på en då var via Apple Store, vilket i sig inte var något problem då de såldes till ett mycket överkomligt pris jämfört med den gamla modellen. Som lite grädde på moset kunde man även få två rader text ingraverade med laser helt gratis, och det var här problemet började torna upp sig i fjärran. "Klart jag ska skriva något schysst på min iPod" tänkte jag och började fundera. Och det har jag gjort i tamigfan två jävla veckor nu! Jag kommer på en sak på kvällen som jag tycker kan passa bra, lägger mig för att sova på saken och sedan dagen efter känns det inte lika bra längre. Så har jag hållit på ett bra tag nu och därmed lyckats driva de flesta jag känner till vansinne då jag av någon outgrundlig anledning även bryr mig i vad de tycker. Jag kan helt enkelt fan inte bestämma mig när det gäller prylar, det är helt hopplöst.
Så till slut kom jag i alla fall fram till att det bästa att skriva på min iPod var ingenting. Då menar jag självklart inte ordet "ingenting" utan jag sket helt enkelt i att gravera den. I stället drog jag och Male ner till Macoteket i stan efter plugget där jag staplade in med bestämda steg och började pilla på en fin modell och diskutera med säljaren, varpå jag slog till med sällan sedd övertygelse och knatade ut ett par tusenlappar mindre men med en nyfödd kärlek desto större. Att jag kunde bestämma mig för vilken färg jag skulle ha är fasiken helt jäkla osannolikt.
Annars har jag inte alltför mycket att förtälja, plugget tycks gå bra för en gångs skull. Eller njae, hyffsat då i alla fall. I fredags var jag dock på inflyttningsfest hos Mattias och Camilla i deras nya lya. Det var mycket trevligt, jag och Skåne lyckades till och med vinna en juicepress på en tipsrunda de anordnade. Det kändes ju jäkligt otippat att man skulle vandra ifrån en fest med ett 3 deci högt frukostverktyg i solid metall, men fan det var ju kul! Dock blev inte mitt tillstånd mot slutet av kvällen det jag hade planerat. Min tanke var att jag skulle ta det lugnt med bara några öl och mest dra dit och säga hej, men så blev det då fan inte! Någon där tyckte att det vore skojigt med ett litet snapsrace med tillhörande snapsvisor, och jag hakade ju självklart på dum som jag var. De andra bet av sina snaps halvvägs vilket då inte jag gjorde, något jag senare fick ångra då det plötsligt kändes som om någon dragit ett basebollslagträ i bakuhuvud på mig. Det var ungefär då jag insåg att det var lika bra att tacka för mig och promenera hemmåt. Jäkla tur att det inte var så långt att gå. Fransyskan i min korridor hittade mig någon timme senare på golvet framför min dörr där jag låg i mörkret och försökte få in nyckeln i låset, något som jag inte lyckades med förrän hon tände lyset. Då när ljuset äntligen gick upp för mig kom jag omedelbart på fötter och kunde bryta mig in i mitt kära rum för att äntra sängen och få en välbehövlig natts sömn. Dagen efter tillbringade jag större delen av eftermiddagen på skolan och lyckades konstigt nog få en hel del gjort. Mirakel uppstår när man minst anar det.
Så till slut kom jag i alla fall fram till att det bästa att skriva på min iPod var ingenting. Då menar jag självklart inte ordet "ingenting" utan jag sket helt enkelt i att gravera den. I stället drog jag och Male ner till Macoteket i stan efter plugget där jag staplade in med bestämda steg och började pilla på en fin modell och diskutera med säljaren, varpå jag slog till med sällan sedd övertygelse och knatade ut ett par tusenlappar mindre men med en nyfödd kärlek desto större. Att jag kunde bestämma mig för vilken färg jag skulle ha är fasiken helt jäkla osannolikt.
Annars har jag inte alltför mycket att förtälja, plugget tycks gå bra för en gångs skull. Eller njae, hyffsat då i alla fall. I fredags var jag dock på inflyttningsfest hos Mattias och Camilla i deras nya lya. Det var mycket trevligt, jag och Skåne lyckades till och med vinna en juicepress på en tipsrunda de anordnade. Det kändes ju jäkligt otippat att man skulle vandra ifrån en fest med ett 3 deci högt frukostverktyg i solid metall, men fan det var ju kul! Dock blev inte mitt tillstånd mot slutet av kvällen det jag hade planerat. Min tanke var att jag skulle ta det lugnt med bara några öl och mest dra dit och säga hej, men så blev det då fan inte! Någon där tyckte att det vore skojigt med ett litet snapsrace med tillhörande snapsvisor, och jag hakade ju självklart på dum som jag var. De andra bet av sina snaps halvvägs vilket då inte jag gjorde, något jag senare fick ångra då det plötsligt kändes som om någon dragit ett basebollslagträ i bakuhuvud på mig. Det var ungefär då jag insåg att det var lika bra att tacka för mig och promenera hemmåt. Jäkla tur att det inte var så långt att gå. Fransyskan i min korridor hittade mig någon timme senare på golvet framför min dörr där jag låg i mörkret och försökte få in nyckeln i låset, något som jag inte lyckades med förrän hon tände lyset. Då när ljuset äntligen gick upp för mig kom jag omedelbart på fötter och kunde bryta mig in i mitt kära rum för att äntra sängen och få en välbehövlig natts sömn. Dagen efter tillbringade jag större delen av eftermiddagen på skolan och lyckades konstigt nog få en hel del gjort. Mirakel uppstår när man minst anar det.
lördag 8 september 2007
Förkylningshelvete #2
Märkligt hur man kan vara förkyld i en vecka och hela tiden känna hur man blir bättte och bättre, men sen en kväll när man bara kollar på tv så tvärvänder det på 2 minuter. Jag har fan mått piss de senaste dagarna, inte tycks det hjälpa med whisky å inte fan kan man sova när man ligger och hostar 3 timmar i sträck. Drygt kallas det. Men nu börjar det fan släppa igen känns det som, tyvärr så ska jag på fest ikväll så vi får väl se hur det artar sig imorrn. Det gäller att prioritera.
För övrigt fick jag ta del av ytterligare ett mindre underverk igår. Drog iväg med polarna till Ikea, Mr. Andersson skulle köpa en soffa. Men där hände det inget särskilt. Underverket skedde inne på Dressman ett par hundra meter bort. Jag ilade in i mod och förhoppning om att hitta en schysst jacka till överkomligt pris som jag letat efter konstant i några veckor nu. Tog en runda där inne, såg en jäkel med den rätta looken, provade den - satt som den skulle. Kollade priset - ca 700, något dyrt. Kollade upp och såg en skylt som det stod 70% på. Efter en snabb kalkylering med internminnet kom jag fram till att jackan kunde bli min för ynka 210 kronor. Det var således inget att bjäfsa om, fram till kassan och betala. Säljaren lyckades pracka på mig lite underkläder också men det var nog lika bra, nu behöver jag inte tvätta idag (haha).
Igår hade vi korridorsmiddag, det var mycket trevligt. De flesta var med plus en som inte alls bor i vår korridor, men det var inte så noga. Jag fick stå för bakgrundsmusiken och spelade enbart sånt som jag egentligen inte alls lyssnar på. Vette tusan vad de andra tror om mig nu. Vi hade även en form av möte där vi bestämde hur vi skulle göra med korridorsstädning, det är nämligen sådant som måste diskuteras i en korridor annars kommer det alltid att se ut som en svinstia. Det gör det visserligen många gånger ändå, men det är bra att veta vem man ska skylla på.
Ikväll vankas den fest som sagt, Mr. Andersson fyller gubbe (21) och det måste självklart firas. Det är även kulturnatten nere på stan men vi får se hur det blir med det för min del. Är vädret lika kasst som det är nu så slopar jag det och hänger kvar i Mr. Andersson's korridor. Dessutom känns en hel natt med kultur lite overkill för en person som är så ointresserad av kultur som jag.
För övrigt fick jag ta del av ytterligare ett mindre underverk igår. Drog iväg med polarna till Ikea, Mr. Andersson skulle köpa en soffa. Men där hände det inget särskilt. Underverket skedde inne på Dressman ett par hundra meter bort. Jag ilade in i mod och förhoppning om att hitta en schysst jacka till överkomligt pris som jag letat efter konstant i några veckor nu. Tog en runda där inne, såg en jäkel med den rätta looken, provade den - satt som den skulle. Kollade priset - ca 700, något dyrt. Kollade upp och såg en skylt som det stod 70% på. Efter en snabb kalkylering med internminnet kom jag fram till att jackan kunde bli min för ynka 210 kronor. Det var således inget att bjäfsa om, fram till kassan och betala. Säljaren lyckades pracka på mig lite underkläder också men det var nog lika bra, nu behöver jag inte tvätta idag (haha).
Igår hade vi korridorsmiddag, det var mycket trevligt. De flesta var med plus en som inte alls bor i vår korridor, men det var inte så noga. Jag fick stå för bakgrundsmusiken och spelade enbart sånt som jag egentligen inte alls lyssnar på. Vette tusan vad de andra tror om mig nu. Vi hade även en form av möte där vi bestämde hur vi skulle göra med korridorsstädning, det är nämligen sådant som måste diskuteras i en korridor annars kommer det alltid att se ut som en svinstia. Det gör det visserligen många gånger ändå, men det är bra att veta vem man ska skylla på.
Ikväll vankas den fest som sagt, Mr. Andersson fyller gubbe (21) och det måste självklart firas. Det är även kulturnatten nere på stan men vi får se hur det blir med det för min del. Är vädret lika kasst som det är nu så slopar jag det och hänger kvar i Mr. Andersson's korridor. Dessutom känns en hel natt med kultur lite overkill för en person som är så ointresserad av kultur som jag.
måndag 3 september 2007
Värdelöst
Det känns fan kasst att nollningen är slut. Vad ska jag göra nu på kvällarna, plugga liksom? Tyvärr så är det just det som jag måste sätta igång och göra, men det känns tungt. Två veckors festande sätter ju sina spår, man tappar lätt greppet om verkligheten. Det är visserligen ett val jag har gjort själv, men det har det fan varit värt. Nollningen är så sanslöst kul, oavsett om man är nolla, fadder eller aktiv på något annat sätt. Men jaja fan, det är väl bara att bita i det halvmogna plommonet. Jag är ju ändå här för att plugga, får vänta tills helgen på nästa fest. Då lär det väl bli ett sanslöst drag, som sig bör.
Plötsligt händer det
Nej jag har inte vunnit på triss, men det känns dock ändå som att jag har varit med om ett mindre mirakel. Idag efter plugget, under den tid vi egentligen skulle haft en laboration som blev inställd (jippi!), så drog jag och Anders ner till stan för att shoppa loss som de småtjejer vi är. Och det var där miraklet skedde. Som jag tidigare nämnt kan jag fan inte köpa jeans eftersom jag tydligen är för kort, men jag gjorde ett tappert försök ändå. Vi gick sålunda in i butik #1 och jag satte blicken på ett par som såg hyffsat najs ut, ungefär i den stil jag tänkt mig. Och tro på fan om inte storleken är precis den jag ska ha också! "I cannot believe my eyes" tänkte jag, satte kursen mot provhytten och pressade ner mina ståtliga spiror i de blåskimrande syntetöverdragen. Sitter som gjutet! Eller ja, de satt i alla fall. Det fick duga för tillfället, och då prislappen inte behövde ägna alltför stor möda på att åstadkomma en giltig överenskommelse med min snålhet var det bara att styra skutan mot kassan innan logikkretsarna hann knåpa ihop "kolla på något annat ställe först".
Nåväl, jag var även på jakt efter en schysst jacka och där gick man ju bet. Men vafan, man kan ju inte kräva allt på en och samma gång.
Nåväl, jag var även på jakt efter en schysst jacka och där gick man ju bet. Men vafan, man kan ju inte kräva allt på en och samma gång.
tisdag 28 augusti 2007
Studiestart
Blää! Idag började jag studierna igen, kändes hyffsat skitnödigt. Motivationen är inte på topp just nu men förhoppningsvis ordnar det väl upp sig. Jag får skylla på nollningen, som fadder måste man ju hänga med nollorna och festa och leva runt. Och som alla vet är det inte så roligt att ha några timmars seriös undervisning i rubbade mattekurser kl 8 på morgonen när man har härjat runt halva natten innan. Men men, så är läget och det är lika bra att hålla ut eftersom nollningen är slut efter denna vecka.
Nåväl, imorrn är jag ledig och det är ju en jäkla tur så man kan ladda upp inför kräftskiva med H-sektionen på kvällen. Kommer nog bli jäkligt najs, dessutom har jag sovmorgon till 10 dagen efter (jippi!).
Nåväl, imorrn är jag ledig och det är ju en jäkla tur så man kan ladda upp inför kräftskiva med H-sektionen på kvällen. Kommer nog bli jäkligt najs, dessutom har jag sovmorgon till 10 dagen efter (jippi!).
tisdag 14 augusti 2007
Blää...
Fan vad less jag blir. Nu har jag spenderat 3 timmar på stan för att få tag på ett par schysta jeans (plus en jacka och ett par skor också, men det hör inte hit), men det enda jag har fått med mig är vetskapen att jag kan fan inte köpa jeans. Jag är för kort! Kim Jong Ill kan fan slänga sig i väggen, det verkar tydligen som att jag måste kolla efter dammodeller men då stämmer det ju inte med midjan. Och dessutom, dammodeller!?
Nä fan det är nog lika bra att jag också skaffar mig ett par fula briller, platådojor och lite kärnvapen och utropar mig själv till helig ledare eller något sådant skojigt. Frukta inte den irriterande nordkoreanen, frukta den vrede norrlänningen!!
Nä fan det är nog lika bra att jag också skaffar mig ett par fula briller, platådojor och lite kärnvapen och utropar mig själv till helig ledare eller något sådant skojigt. Frukta inte den irriterande nordkoreanen, frukta den vrede norrlänningen!!
The Return Of The Lord Of The Rings To The Two Towers
Nä, jag ville egentligen bara nämna att jag är hemma i Muppsala nu. Runt cirkus ungefär omkring 15.58 igår slet jag upp dörren till mitt lilla men kärleksfulla korridorsrum. Det stod kvar, precis vad jag hade hoppats på. I korridoren var det dock mörkt, skitigt och dött som i graven, vilket inte var någon större överraskning. Men jag har redan hunnit träffa några gamla korridorare plus en ny så det finns i alla fall folk här. I kylskåpet däremot var det verkligen tomt, bortsett från en halvfull ketchupflaska. Det dilemmat löste jag genom att ringa Psycho (edit: Mr. Andersson) och fråga han om han ville skjutsa ut mig till Ica Maxi. Det ville han, hygglig som han är. Det var tur det för det enda jag hade hemma var en platta öl (inte så bara), inte ens dasspapper fanns det.
Idag ska jag ner till stan och köra något som man inte kan göra i Sveg: handla.
Idag ska jag ner till stan och köra något som man inte kan göra i Sveg: handla.
tisdag 7 augusti 2007
Sista veckan
Jupp, nu har jag bara den här veckan kvar på kneget, sen blir det semester. Visserligen har jag semester nu som jag ser det, behöver inte plugga å får jobba som omväxling, men ändå. På lördag är det dags för den årliga kräftskivan här hemma (som brukar bli en ytterst blöt tillställning) och sen på måndag drar jag ner till Uppsala och min kära korridor. Ska bli jäkligt skönt att komma hem (för att förtydliga: Uppsala = hem, Sveg = hem-hem) även om det har varit rätt så gött å vara här ett par-8 veckor. Att få ett litet uppehåll från livet där nere och återvända till rötterna här uppe har varit ganska välbehövligt, men nu börjar jag fan bli lite uttråkad.
Sommaren tycks nu äntligen ha kommit även hit, något jag inte alls var beredd på igår. På morgonen (natten åt en del) när jag skulle till jobbet drog jag slutsatsen att det förmodligen skulle bli kyligt och regnigt som vanligt och lämnade helt sonika arbetsshortsen hemma för att genomföra mitt arbetspass i regulära byxor. Vilken sanslös tabbe! Inte ett förbannat djefla moln på himlen, solen låg på fan hela dan och till råga på allt blåser AC:n i postbilen enbart varmluft. Att man har båda sidorutorna nedvevande gör ju åtminstonde saken något bättre, dock inte mycket. Men man ska inte klaga egentligen, nu har det ju varit trist väder nästan hela sommarn så då ska man väl fan vara nöjd när det äntligen är soligt å varmt. Jag fick i alla fall en möjlighet att snygga till "solbrännan" eller vad fan man ska kalla det. Ett resultat av att köra postbil under sommaren är att jag har fått en bonnbränna enbart på högerarmen, och det beror helt enkelt på att den armen ständigt hänger utanför rutan medans den vänstra håller ratten stadig och är skyddad av solens onda strålar bakom en glasruta. Man behöver förresten inte ha båda händerna på ratten när man kör postbil. När man kör en vanlig bil kanske, men inte postbil. Många gånger behöver man faktiskt ha inte någon alls.
Sommaren tycks nu äntligen ha kommit även hit, något jag inte alls var beredd på igår. På morgonen (natten åt en del) när jag skulle till jobbet drog jag slutsatsen att det förmodligen skulle bli kyligt och regnigt som vanligt och lämnade helt sonika arbetsshortsen hemma för att genomföra mitt arbetspass i regulära byxor. Vilken sanslös tabbe! Inte ett förbannat djefla moln på himlen, solen låg på fan hela dan och till råga på allt blåser AC:n i postbilen enbart varmluft. Att man har båda sidorutorna nedvevande gör ju åtminstonde saken något bättre, dock inte mycket. Men man ska inte klaga egentligen, nu har det ju varit trist väder nästan hela sommarn så då ska man väl fan vara nöjd när det äntligen är soligt å varmt. Jag fick i alla fall en möjlighet att snygga till "solbrännan" eller vad fan man ska kalla det. Ett resultat av att köra postbil under sommaren är att jag har fått en bonnbränna enbart på högerarmen, och det beror helt enkelt på att den armen ständigt hänger utanför rutan medans den vänstra håller ratten stadig och är skyddad av solens onda strålar bakom en glasruta. Man behöver förresten inte ha båda händerna på ratten när man kör postbil. När man kör en vanlig bil kanske, men inte postbil. Många gånger behöver man faktiskt ha inte någon alls.
torsdag 26 juli 2007
Pissdag på jobbet
Okej, ni tror säkert att jag har kolat vid det här laget men så är inte fallet. Jag vet att jag inte har bloggat på ett bra tag men det rör mig inte i ryggen faktiskt, det här är min blogg och jag bestämmer själv hur ofta den ska uppdateras. Ha!!
Javafan okej då, vill ni ha en anledning? Jag tänker på inga villkor be om ursäkt eller ta något som helst personligt ansvar för min frånvaro, även om själva huvudpunkten för en blogg är just att den ska uppdateras. Jag skulle kunna hävda att jag mest har arbetat och sen inte gjort så mycket annat än att slappa och festa till det någon gång emellanåt, vilket är helt sant, men faktum är att jag helt enkelt bara har skitit i det. Men fan, nu får ni ju ett efterlängtat(?) spritt språngande nytt och helfärskt inlägg.
Jag antar att det är festandet som är det mest intressanta av mina företeelser de senaste veckorna. Slappa vet ni ju hur det går till och arbetet följs upp längre ner. Vi börjar med "Björnenfesten", årets stora event i Sveg. För att göra en lång historia kort så är det i stort sett några dagars fest på inhängnat område med för dyrt inträde, för dyr öl, för dåligt arrangemang och för dåliga artister. Men som vi alla känner till så brukar lite öl kunna blåsa bort de mest negativa tankar och vipps så befann jag mig längst fram vid scénen framför Nordman (jag skojar inte, dom hade fan dragit dit Nordman!). Eftersom jag inte riktigt såg poängen med att åskåda en artist(?) som jag inte hade någon aning om att han fortfarande var vid liv, så tyckte jag att jag skulle försöka mana fram någon riktig godbit och körde således det gamla tricket med att ropa "kan ni nått med Orup?". Han hörde inte. Hur som helst, kul som fan hade jag. Riktigt roligt att träffa en massa bekanta som man inte har sett på ett bra tag, även om det inte håller i sig längre än ett par minuter innan man inser att "den här jäveln är jag egentligen helt ointresserad av att socialisera med".
Vidare till nästa event, minnet sträcker sig inte längre vad det gäller föregående festlighet. Nu i helgen drogs det iväg till Lillhärdal för "Härdalsyran", grannbyns stora händelse. Även det led i stort av samma åkommor som Sveg lyckades dra på sig, men de försöker i alla fall lite bättre. Det här är dock en helg jag verkligen inte minns mycket av, men det finns bevis som pekar på att jag tillbringade större delen av kvällen i öltältet. Jag förnimmar mig även att det var frost på tältet vi skulle sova i på natten, vilket faktiskt liknar den temperatur vi har haft större delen av sommaren häromkring. Meningen var att detta skulle bli en tvådagars, men på något mystiskt vis lyckades jag trolla mig hem till Herrö på lördagen för att sedan bli liggandes på soffan i 7 timmar innan jag vågade röra på mig.
Så, det var väl allt som fanns att nämna om den saken. Vadan denna rubrik då? Jo, nu jävlar ska ni få höra! Jag sommarjobbar på posten som bekant, och det jag gör är helt enkelt att jag sorterar en massa post och sen kör jag ut den. Ganska enkelt egentligen men det kan bli lite smått jäktigt ibland, som till exempel idag och hela denna skitvecka. Vi vet alla att de flesta inte är alltför förtjusta i att få räkningar och reklam, men likförbannat kommer det. Och jag kan tala om att det inte är så jävla roligt att vara brevbärare heller i de lägena, speciellt inte om det kommer alla sorters räkningar som kan komma till tamefan varenda människa plus flera sorters reklamhelvete. Det betyder helt enkelt "jobba som fan, och fort!". Och har Murphys lag väl satts i snurr så tycks det inte finnas någon hejd. Har det börjat skita sig så kommer det skita sig lite mer, något som jag fick erfara lite senare när jag upptäckte att en buntjävel med post hade flygit åt helvete i bilen varpå jag ägnade ca 20 minuter för att få ihop den jäveln med posten i rätt ordning. Det var jävligt roligt kan jag tala om för er! Men fan imorrn är det fredag, och eftersom hela veckan har sugit pung samt att alla dagar bara har blivit värre och värre så misstänker jag att all djävulskap kommer nå sin peak imorrn. Jag lär knappast ta mig därifrån levande.
Javafan okej då, vill ni ha en anledning? Jag tänker på inga villkor be om ursäkt eller ta något som helst personligt ansvar för min frånvaro, även om själva huvudpunkten för en blogg är just att den ska uppdateras. Jag skulle kunna hävda att jag mest har arbetat och sen inte gjort så mycket annat än att slappa och festa till det någon gång emellanåt, vilket är helt sant, men faktum är att jag helt enkelt bara har skitit i det. Men fan, nu får ni ju ett efterlängtat(?) spritt språngande nytt och helfärskt inlägg.
Jag antar att det är festandet som är det mest intressanta av mina företeelser de senaste veckorna. Slappa vet ni ju hur det går till och arbetet följs upp längre ner. Vi börjar med "Björnenfesten", årets stora event i Sveg. För att göra en lång historia kort så är det i stort sett några dagars fest på inhängnat område med för dyrt inträde, för dyr öl, för dåligt arrangemang och för dåliga artister. Men som vi alla känner till så brukar lite öl kunna blåsa bort de mest negativa tankar och vipps så befann jag mig längst fram vid scénen framför Nordman (jag skojar inte, dom hade fan dragit dit Nordman!). Eftersom jag inte riktigt såg poängen med att åskåda en artist(?) som jag inte hade någon aning om att han fortfarande var vid liv, så tyckte jag att jag skulle försöka mana fram någon riktig godbit och körde således det gamla tricket med att ropa "kan ni nått med Orup?". Han hörde inte. Hur som helst, kul som fan hade jag. Riktigt roligt att träffa en massa bekanta som man inte har sett på ett bra tag, även om det inte håller i sig längre än ett par minuter innan man inser att "den här jäveln är jag egentligen helt ointresserad av att socialisera med".
Vidare till nästa event, minnet sträcker sig inte längre vad det gäller föregående festlighet. Nu i helgen drogs det iväg till Lillhärdal för "Härdalsyran", grannbyns stora händelse. Även det led i stort av samma åkommor som Sveg lyckades dra på sig, men de försöker i alla fall lite bättre. Det här är dock en helg jag verkligen inte minns mycket av, men det finns bevis som pekar på att jag tillbringade större delen av kvällen i öltältet. Jag förnimmar mig även att det var frost på tältet vi skulle sova i på natten, vilket faktiskt liknar den temperatur vi har haft större delen av sommaren häromkring. Meningen var att detta skulle bli en tvådagars, men på något mystiskt vis lyckades jag trolla mig hem till Herrö på lördagen för att sedan bli liggandes på soffan i 7 timmar innan jag vågade röra på mig.
Så, det var väl allt som fanns att nämna om den saken. Vadan denna rubrik då? Jo, nu jävlar ska ni få höra! Jag sommarjobbar på posten som bekant, och det jag gör är helt enkelt att jag sorterar en massa post och sen kör jag ut den. Ganska enkelt egentligen men det kan bli lite smått jäktigt ibland, som till exempel idag och hela denna skitvecka. Vi vet alla att de flesta inte är alltför förtjusta i att få räkningar och reklam, men likförbannat kommer det. Och jag kan tala om att det inte är så jävla roligt att vara brevbärare heller i de lägena, speciellt inte om det kommer alla sorters räkningar som kan komma till tamefan varenda människa plus flera sorters reklamhelvete. Det betyder helt enkelt "jobba som fan, och fort!". Och har Murphys lag väl satts i snurr så tycks det inte finnas någon hejd. Har det börjat skita sig så kommer det skita sig lite mer, något som jag fick erfara lite senare när jag upptäckte att en buntjävel med post hade flygit åt helvete i bilen varpå jag ägnade ca 20 minuter för att få ihop den jäveln med posten i rätt ordning. Det var jävligt roligt kan jag tala om för er! Men fan imorrn är det fredag, och eftersom hela veckan har sugit pung samt att alla dagar bara har blivit värre och värre så misstänker jag att all djävulskap kommer nå sin peak imorrn. Jag lär knappast ta mig därifrån levande.
onsdag 11 juli 2007
torsdag 5 juli 2007
Rapport, aktuellt, och vad som helst
Om det nu är någon som bryr sig så ber jag om ursäkt för att jag inte har bloggat på ett tag, jag har helt enkelt inte hunnit/orkat. Det som finns att säga är till exempel att jag var i Älvdalen och hälsade på min bror under helgen som passerade senast. Det var trevligt, dock är Älvdalen verkligen inte mycket att se. Det som var lite skrämmande var att det ändå känndes väldigt mycket som Sveg. Vi gick ner till puben (ja, de har faktiskt en pub) på lördagen och både puben och människorna som befann sig där påminnde rent av otäckt mycket om Sveg, och jag menar verkligen inte på ett postitivt sätt. Men det är ju nära till Mora i alla fall, om nu det skulle vara något.
I måndags gjorde jag ett nygammalt konstaterande som jag tror att jag får medhåll om av ganska många människor. Jag hatar måndagar! Man är trött, seg, kommer inte igång och fan allting går åt helvete och jävlas med en. Murphys lag tycks gälla extra mycket på måndagar. Jag var övertygad om att det bara fanns en sak som var värre än måndagar, och det var en tisdag. Men så kom tisdag och min uppfattning om dagen i fråga har ändrats radikalt. Tisdagar är oftast helt okej, det är bara inget speciellt med dom. Men så kom då onsdag och jag fick veta vad som verkligen är värre än måndagar, en förbannad satans jävla skitonsdag. Allting tycks ha en vilja att skita sig lite extra mycket denna dag, bara för att dryga sig med en stackars människa som redan är tillräckligt plågad. Nästa vecka tar jag fan och sjukanmäler mig både måndag och onsdag. Blä!!
I helgen blir jag nog tvungen att festa lite grann, den så kallade "Björnenfesten" äger rum. Det kommer garanterat suga hårt men man får väl göra ett försök ändå. Själva festivalområdet ska tydligen vara på en liten parkering bakom krogen, som det kommer kosta alldeles för mycket pengar att gå in på, medans det ca 100 meter bort kommer finnas ett öltält uppslaget utanför en pizzeria där det förmodligen är helt gratis att gå in. Jag tror jag vet redan nu vart jag kommer tillbringa helgen.
I måndags gjorde jag ett nygammalt konstaterande som jag tror att jag får medhåll om av ganska många människor. Jag hatar måndagar! Man är trött, seg, kommer inte igång och fan allting går åt helvete och jävlas med en. Murphys lag tycks gälla extra mycket på måndagar. Jag var övertygad om att det bara fanns en sak som var värre än måndagar, och det var en tisdag. Men så kom tisdag och min uppfattning om dagen i fråga har ändrats radikalt. Tisdagar är oftast helt okej, det är bara inget speciellt med dom. Men så kom då onsdag och jag fick veta vad som verkligen är värre än måndagar, en förbannad satans jävla skitonsdag. Allting tycks ha en vilja att skita sig lite extra mycket denna dag, bara för att dryga sig med en stackars människa som redan är tillräckligt plågad. Nästa vecka tar jag fan och sjukanmäler mig både måndag och onsdag. Blä!!
I helgen blir jag nog tvungen att festa lite grann, den så kallade "Björnenfesten" äger rum. Det kommer garanterat suga hårt men man får väl göra ett försök ändå. Själva festivalområdet ska tydligen vara på en liten parkering bakom krogen, som det kommer kosta alldeles för mycket pengar att gå in på, medans det ca 100 meter bort kommer finnas ett öltält uppslaget utanför en pizzeria där det förmodligen är helt gratis att gå in. Jag tror jag vet redan nu vart jag kommer tillbringa helgen.
måndag 2 juli 2007
tisdag 26 juni 2007
Bara för att
Okej jag skriver väl ihop något fint då. Jag vill dock poängtera att det här inte är någon dagbok och jag har inte bloggat på några dagar av den enkla anledning att jag inte orkat. Inte för att jag tror att det spelar någon roll, det är väl fan ingen som läser den här bloggen ändå. Jag ger mig fan på Mega Man 2 bloggen har fler unika besökare varje dag än den här har sammanlagt, och min blogg uppdateras fan så mycket mer frekvent. Men vem tror jag att jag är egentligen, Super Mario?
Ja ja fuck it, nu ska ni få veta vad jag har haft för mig de senaste dagarna. I lördags drog jag som sagt iväg för en reunion med gänget från gymnasiet. Började med lite grillning hos Leffe i Sörviken. En hel del folk var det där och ingen tycktes känna någon annan men det kvittade, trevligt var det likväl. Något senare/dimmigare bar det iväg till parken i Hede. Det var rätt så kul vill jag minnas, åtminstonde försöker jag minnas det. Kommer man enbart ihåg några små bitar av kvällen och har ont i huvudet exakt hela dagen efter så har man förmodligen haft hyffsat skojigt. Två märkbara noteringar lyckades jag dock kvarhålla i minnesbalken: 1) Jag drabbades av minnesluckor redan på kvällen, och då kunde jag totalglömma vissa saker efter enbart ett par sekunder; 2) Det regnade och var förbaskat myggigt samtidigt. Hur fan det gick ihop har jag ingen aning om.
Igår började jag arbeta på posten i Sveg. Det var en hel del detaljer att hålla reda på men man kommer in i rutinerna väldigt snabbt. Redan idag fick jag prova att köra min runda och det flöt på utan större bekymmer. Visst fick jag tvärnita och backa till några lådor emellanåt men det är sånna smällar man får ta i början. De står ju kvar allihop och det får man ju sikta på att hålla efter. Det som kan bli lite segt med jobbet är det faktum att jag måste börja arbeta kl 06.15. Är kanske bra på ett sätt, jag bli ju tvingad att lära mig att gå och lägga mig på kvällarna, något som jag är jävligt dålig på. Å andra sidan slutar jag redan 14.30 så det är ju gött, det blir liksom halva dagen över då. Dagarna går rätt så fort i alla fall, man har ju något att göra hela tiden.
Ja ja fuck it, nu ska ni få veta vad jag har haft för mig de senaste dagarna. I lördags drog jag som sagt iväg för en reunion med gänget från gymnasiet. Började med lite grillning hos Leffe i Sörviken. En hel del folk var det där och ingen tycktes känna någon annan men det kvittade, trevligt var det likväl. Något senare/dimmigare bar det iväg till parken i Hede. Det var rätt så kul vill jag minnas, åtminstonde försöker jag minnas det. Kommer man enbart ihåg några små bitar av kvällen och har ont i huvudet exakt hela dagen efter så har man förmodligen haft hyffsat skojigt. Två märkbara noteringar lyckades jag dock kvarhålla i minnesbalken: 1) Jag drabbades av minnesluckor redan på kvällen, och då kunde jag totalglömma vissa saker efter enbart ett par sekunder; 2) Det regnade och var förbaskat myggigt samtidigt. Hur fan det gick ihop har jag ingen aning om.
Igår började jag arbeta på posten i Sveg. Det var en hel del detaljer att hålla reda på men man kommer in i rutinerna väldigt snabbt. Redan idag fick jag prova att köra min runda och det flöt på utan större bekymmer. Visst fick jag tvärnita och backa till några lådor emellanåt men det är sånna smällar man får ta i början. De står ju kvar allihop och det får man ju sikta på att hålla efter. Det som kan bli lite segt med jobbet är det faktum att jag måste börja arbeta kl 06.15. Är kanske bra på ett sätt, jag bli ju tvingad att lära mig att gå och lägga mig på kvällarna, något som jag är jävligt dålig på. Å andra sidan slutar jag redan 14.30 så det är ju gött, det blir liksom halva dagen över då. Dagarna går rätt så fort i alla fall, man har ju något att göra hela tiden.
måndag 25 juni 2007
lördag 23 juni 2007
Tillbaka till civilisationen
Ja nästan då i alla fall, allting är ju relativt. De senaste två dagarna har spenderats i en husvagn mitt ute i skogen, jag följde med päronen på den där fisketuren i alla fall. Själv har jag dock inte fiskat något, jag har bara legat i husvagnen och sovit. Kan upplysa er icke-norrländska läsare om att det inte är myggen som är problemet med skogarna här uppe, det är knotten. De där små jävla menlösa icke-existensberrättigade fanskapen som letar sig in i varenda liten kroppsöppning som finns. Sätter sig i håret å drygar sig gör dom, så man kan fan inte springa in i husvagnen och gömma sig heller.
Hur som haver så var det en ganska skön och avslappnad midsommar. Det finns visserligen roligare sätt att tillbringa en av årets festliga höjdpunkter på men då ska man vara på det humöret också. Det var inte jag, midsommar i Sveg brukar suga rätt rejält. Sist jag försökte slutade hela spektaklet med att jag fick gå 1.5 mil längs en järnväg för att komma till den tilltänkta sovplatsen, och det var faktiskt inte så jäkla roligt.
Ikväll däremot blir det röja av, ska iväg på en reunion med polarna från gymnasiet. Vi tänkte börja med lite grillning och eventuellt "en och annan" bira för att sedan styra kosan mot parken i Hede. Får se vem det är som inte kommer iväg denna gång, det är alltid någon som brukar bli lite sliten/dyngrak och stanna kvar.
För övrigt så är det ingen bra idé att rengöra en husvagn med matolja.
Hur som haver så var det en ganska skön och avslappnad midsommar. Det finns visserligen roligare sätt att tillbringa en av årets festliga höjdpunkter på men då ska man vara på det humöret också. Det var inte jag, midsommar i Sveg brukar suga rätt rejält. Sist jag försökte slutade hela spektaklet med att jag fick gå 1.5 mil längs en järnväg för att komma till den tilltänkta sovplatsen, och det var faktiskt inte så jäkla roligt.
Ikväll däremot blir det röja av, ska iväg på en reunion med polarna från gymnasiet. Vi tänkte börja med lite grillning och eventuellt "en och annan" bira för att sedan styra kosan mot parken i Hede. Får se vem det är som inte kommer iväg denna gång, det är alltid någon som brukar bli lite sliten/dyngrak och stanna kvar.
För övrigt så är det ingen bra idé att rengöra en husvagn med matolja.
tisdag 19 juni 2007
Home Sweet Home
Hemma i glesbygden igen. Allt tycks vara sig likt, brukar inte hända så överdrivet mycket här. Större delen av gårdagen ägnades åt att färdas från punkt A (Uppsala) till punkt B (Sveg). Det tog ca 6.5 timme men kändes inte så drygt ändå. Berodde förmodligen på att jag sov nästan hela vägen, tror jag snarkade lite på tåget också (hihi).
För övrigt måste jag poängtera att jag verkligen hatar att åka buss, det är så förbannat tråkigt. Allra värst är att åka buss i Norrland, det finns fanimej ingenting annat än skog. Och att sitta å glo på tallar i flera timmar är faktiskt inte så jäkla roligt.
Hur som helst så är det gött att vara tillbaka, dock så har jag redan insett att jag inte har så mycket mer att göra här än hemma i Uppsala. Fadern har visserligen runt 700 tv-kanaler (typ)men det resulterar bara i att man inte kan bestämma sig för vad man ska kolla på. Ingen gitarr har jag, kommer bli ett helvete. Men jag ska nog kunna överleva ändå, kommer arbeta på dagarna och sen på kvällen får man väl läsa en bok eller dylikt. Eller varför inte träna (omg)?
Min underbara Saab är ånyo i kördugligt skick. Fordonsskatten är betald, besiktningen är genomförd, försäkringen skall väl betalas snart å sen är det bara att ge sig ut å pimpa. Ska ta med den ut på en liten raggarrunda imorrn för att hämta arbetskläder samt gå på bolaget. Jäkligt trist att gå på bolaget här, de har inte självplock så man får be en expedit att gå och hämta det man vill ha. Det blir liksom inte att man tar alltför många olika sorter då utan får hålla sig till flera av få, så att säga.
I helgen är det midsommar och det lär förmodligen sluta på samma sätt som det brukar, med en rejäl bakfylla alltså. Men det är det fan värt, är det midsommar så är det midsommar. Mina föräldrar ska ge sig iväg på en fiskerunda över helgen men jag tror jag bojkottar det, känns lite som det man kallar för taskig tajming.
För övrigt måste jag poängtera att jag verkligen hatar att åka buss, det är så förbannat tråkigt. Allra värst är att åka buss i Norrland, det finns fanimej ingenting annat än skog. Och att sitta å glo på tallar i flera timmar är faktiskt inte så jäkla roligt.
Hur som helst så är det gött att vara tillbaka, dock så har jag redan insett att jag inte har så mycket mer att göra här än hemma i Uppsala. Fadern har visserligen runt 700 tv-kanaler (typ)men det resulterar bara i att man inte kan bestämma sig för vad man ska kolla på. Ingen gitarr har jag, kommer bli ett helvete. Men jag ska nog kunna överleva ändå, kommer arbeta på dagarna och sen på kvällen får man väl läsa en bok eller dylikt. Eller varför inte träna (omg)?
Min underbara Saab är ånyo i kördugligt skick. Fordonsskatten är betald, besiktningen är genomförd, försäkringen skall väl betalas snart å sen är det bara att ge sig ut å pimpa. Ska ta med den ut på en liten raggarrunda imorrn för att hämta arbetskläder samt gå på bolaget. Jäkligt trist att gå på bolaget här, de har inte självplock så man får be en expedit att gå och hämta det man vill ha. Det blir liksom inte att man tar alltför många olika sorter då utan får hålla sig till flera av få, så att säga.
I helgen är det midsommar och det lär förmodligen sluta på samma sätt som det brukar, med en rejäl bakfylla alltså. Men det är det fan värt, är det midsommar så är det midsommar. Mina föräldrar ska ge sig iväg på en fiskerunda över helgen men jag tror jag bojkottar det, känns lite som det man kallar för taskig tajming.
söndag 17 juni 2007
Untitled
Har egentligen ingenting alls att skriva om nu, men jag gör ett försök ändå. Packat och städat rummet lite smått har jag gjort i helgen, åker nämligen hem till päronen imorrn för att knega några veckor. Ska bli rätt så skönt, jag har inte haft så mycket vettig sysselsättning den senaste tiden. Sitter i skrivande stund och lyssnar på Judas Priest samt spelar Mega Man (the original).
Märkligt att oavsett vad jag packar så känns det alltid som att jag har glömt något, trots att jag med största sannolikhet har fått med det väsentligaste. För mycket kläder har jag förmodligen med mig, men det är ju som vanligt. Jag föredrar nämligen att vara påklädd i offentliga sammanhang.
Bah, det där får räcka! Jag kan inte garantera att bloggandet kommer hålla i sig över sommaren, men jag ska göra så gott jag kan.
Märkligt att oavsett vad jag packar så känns det alltid som att jag har glömt något, trots att jag med största sannolikhet har fått med det väsentligaste. För mycket kläder har jag förmodligen med mig, men det är ju som vanligt. Jag föredrar nämligen att vara påklädd i offentliga sammanhang.
Bah, det där får räcka! Jag kan inte garantera att bloggandet kommer hålla i sig över sommaren, men jag ska göra så gott jag kan.
fredag 15 juni 2007
Ett litet inlägg
Vet inte vad jag ska skriva egentligen. Har inte hänt så mycket den senaste tiden, jag går mest runt hemma och fiser. Kan väl nämnas att födelsedagen med medföljande fika var mycket trevlig, samt att kakan jag bakade blev väldigt lyckad. Jag fick ett radiostyrt flygplan av mina polare som jag har varit ute och testat idag. Det blåste för mycket igår och eftersom planet väger ca 5 gram (typ) så navigeras det med fördel i måttligt vindstilla väder, vilket alltså gällde idag. Dock tenderade planet att dra kraftigt åt höger hela tiden, av okänd anledning. Jag drog slutsatsen att det hela berodde på ojämnheter i vingarnas krökning, vilket försöktes justeras utan större framgång. Det visade sig senare att detta dilemma kunde åtgärdas via just den spak på fjärrkontrollen jag inte hade nån aning om vad den gjorde. Planet gick i alla fall att navigera så länge man enbart ville göra högersvängar och jag hade riktigt roligt bitvis, fram tills mitt plan bestämde sig för att negligera mina order och utföra en störtlandning i en trädgren. Som tur var hade jag tysken i korridoren med mig som både är duktig på att klättra i träd och att kasta kottar, vilket således resulterade i att planet kunde befrias från fiendemark och utsändas på nya uppdrag. Denna status förehöll sig självklart inte längre än ca 5 minuter då en större samt oerhört taggig buske var nästa mål för tekniskt haveri. Fram med tysken igen således.
Annars har jag konstaterat att jag antingen har för litet minneskort till min telefon eller tycker för mycket om musik, jag får helt enkelt inte plats med alla bra låtar på mobilen utan jag måste gallra och sortera. Jag gissar på att jag helt enkelt har för litet minneskort, det är min filosofiska övertygelse att man omöjligt kan vara för intresserad av musik.
Ikväll var jag på Snärkes och krubbade med polarna. En och annan bira slank ju självklart ner också, men det är ju sånt man har rätt att unna sig så här i sommartider. Det var mycket gemytligt, tyvärr blev det hyffsat kyligt mot kvällningen vilket jag inte hade lyckats förbereda mig på då jag enbart satt i en tunn skorta och inte medhavde någon jacka. Jag ansåg att det bästa alternativet var att styra kosan hemmåt för att snurra igång en platta med Jimi Hendrix, brygga lite kaffe samt hälla upp en whiskypinne. Ni kan nog lätt lista ut vad konsekvensen av det beslutet blev.
Annars har jag konstaterat att jag antingen har för litet minneskort till min telefon eller tycker för mycket om musik, jag får helt enkelt inte plats med alla bra låtar på mobilen utan jag måste gallra och sortera. Jag gissar på att jag helt enkelt har för litet minneskort, det är min filosofiska övertygelse att man omöjligt kan vara för intresserad av musik.
Ikväll var jag på Snärkes och krubbade med polarna. En och annan bira slank ju självklart ner också, men det är ju sånt man har rätt att unna sig så här i sommartider. Det var mycket gemytligt, tyvärr blev det hyffsat kyligt mot kvällningen vilket jag inte hade lyckats förbereda mig på då jag enbart satt i en tunn skorta och inte medhavde någon jacka. Jag ansåg att det bästa alternativet var att styra kosan hemmåt för att snurra igång en platta med Jimi Hendrix, brygga lite kaffe samt hälla upp en whiskypinne. Ni kan nog lätt lista ut vad konsekvensen av det beslutet blev.
onsdag 13 juni 2007
Happy Birthday!
Ett fyrfaldigt leve för mig, HURRA!
Helt rätt, jag fyller år idag. 22 år kan jag räkna mig till nu. Känns inte speciellt märkvärdigt egentligen, jag blir liksom bara ett år äldre. Lederna knakar ju friskt sedan tidigare så jag har redan hunnit känna mig gammal ett tag.
Men likväl, en födelsedag är ändå en födelsedag och det bör ju firas. Så ikväll bjuder jag polarna och resterande befolkningen i korridoren på fika. Har nyligen slagit ihop en kladdkaka som förhoppningsvis smakar lika underbart som den doftar.
Annars är det mesta sig likt, jag går större delen av tiden runt i hemmet och lyssnar på musik eller kollar på film. Såg Into The Blue med tysken i korridoren igår, den sög rejält. Jessica Alba i baddräkt är visserligen trevligt att kolla på men annars liknade filmen mestadels ett längre avsnitt av Baywatch. Och som alla vet så fungerar inte riktigt Baywatch utan Pamela Andersson, trots ivirga närbilder och störtlöjlig handling.
Helt rätt, jag fyller år idag. 22 år kan jag räkna mig till nu. Känns inte speciellt märkvärdigt egentligen, jag blir liksom bara ett år äldre. Lederna knakar ju friskt sedan tidigare så jag har redan hunnit känna mig gammal ett tag.
Men likväl, en födelsedag är ändå en födelsedag och det bör ju firas. Så ikväll bjuder jag polarna och resterande befolkningen i korridoren på fika. Har nyligen slagit ihop en kladdkaka som förhoppningsvis smakar lika underbart som den doftar.
Annars är det mesta sig likt, jag går större delen av tiden runt i hemmet och lyssnar på musik eller kollar på film. Såg Into The Blue med tysken i korridoren igår, den sög rejält. Jessica Alba i baddräkt är visserligen trevligt att kolla på men annars liknade filmen mestadels ett längre avsnitt av Baywatch. Och som alla vet så fungerar inte riktigt Baywatch utan Pamela Andersson, trots ivirga närbilder och störtlöjlig handling.
måndag 11 juni 2007
Midnattsrapport
Jag gjorde ett nytt försök att handla kläder idag, gick hyffsat. En skjorte å en mysse, som Emil skulle benämnt det, införskaffades till en rimlig reasumma. Ett par nya jeans skulle det även läggas beslag på, men då jag bevisligen var både för tjock, för kort och för snål så får jag klara sommaren med mina shorts istället.
Vår senaste tenta finns tydligen att hämta ut nu, vilket innebär att jag måste cykla till Ångström imorrn för att få veta hur det gick.
Min solbränna kliar som satan.
Mr. Andersson har nyss avlagt rapport från psyket, där han har tillbringat de senaste 10 timmarna. Han trivs bra.
Vår senaste tenta finns tydligen att hämta ut nu, vilket innebär att jag måste cykla till Ångström imorrn för att få veta hur det gick.
Min solbränna kliar som satan.
Mr. Andersson har nyss avlagt rapport från psyket, där han har tillbringat de senaste 10 timmarna. Han trivs bra.
söndag 10 juni 2007
Varma dagar, heta stränder
Idag fick jag stiga upp i ottan för att hänga med Anders och Anders till Fjällnora för en liten badtur. Klockan var väl egentligen omkring halv 10 när den ena Anders ringde och väckte mig, men ändå. Dygnsrytmen blir lätt lite skev såhär i semestertider. Hur som helst så var det bara att hoppa ur sängen och slita med sig badbyxorna, frukost fick utgöras av fikabörd och en drickyoghurt inhandlat på Ica.
Väl framme på stranden var det ganska givet att helt sonika slänga ut handduken och spänna bringan. Kan erkänna att det var lite småkyligt i vattnet, men helt klart obeskrivbart svalkande så varmt i solen som det ändå var. Känns definitivt som att jag har bränt mig en del, såhär mycket har jag inte solat på en och samma gång på flera år, och solkräm är ju självklart något man inte använder. Men det kan det nog vara värt, jag kommer ju få en sanslöst snygg solbränna (hoppas jag). Åtminstonde är det skönt att komma iväg en stund, igår kollade jag på tre filmer enbart för att jag inte hade något bättre för mig. Och då var det egentligen bara en av filmerna jag ville se.
Väl framme på stranden var det ganska givet att helt sonika slänga ut handduken och spänna bringan. Kan erkänna att det var lite småkyligt i vattnet, men helt klart obeskrivbart svalkande så varmt i solen som det ändå var. Känns definitivt som att jag har bränt mig en del, såhär mycket har jag inte solat på en och samma gång på flera år, och solkräm är ju självklart något man inte använder. Men det kan det nog vara värt, jag kommer ju få en sanslöst snygg solbränna (hoppas jag). Åtminstonde är det skönt att komma iväg en stund, igår kollade jag på tre filmer enbart för att jag inte hade något bättre för mig. Och då var det egentligen bara en av filmerna jag ville se.
fredag 8 juni 2007
Börjar tröttna nu...
Det har slagit lock i örat som följd av min förkylning. Själva förkylningen är det dock ingen större fara med, den har dämpat sig. Jag tog en whisky igår innan jag gick och lade mig å tänker upprepa samma procedur idag, basiluskerna ska fan få!
Men hur som helst, jag hör fan knappt ett jota på vänsterörat. Jäkligt tröttsamt när man sitter och lyssnar på musik från Mega Man 2 (jag gör faktiskt det). Jag går runt och gapar å försöker gäspa för att få det att släppa, lär väl se lagom dum ut. Tur att det knappt är någon kvar i korridoren.
Nämen vänta... nu släppte det tamigfan! Haha, gött! Här ska poppas!
Men hur som helst, jag hör fan knappt ett jota på vänsterörat. Jäkligt tröttsamt när man sitter och lyssnar på musik från Mega Man 2 (jag gör faktiskt det). Jag går runt och gapar å försöker gäspa för att få det att släppa, lär väl se lagom dum ut. Tur att det knappt är någon kvar i korridoren.
Nämen vänta... nu släppte det tamigfan! Haha, gött! Här ska poppas!
torsdag 7 juni 2007
Förkylningshelvete
Hur varmt är det? 25-30 grader kanske, och jag är förkyld! Låter ju inte helt rimligt, men det beror nog med hög sannolikhet på tisdagens festligheter. Att man ska behöva plågas så bara för att man har haft lite roligt? Det tar fan knäcken på mig. Tänkte att jag skulle laga till lite fin middag idag (Flygande Jakob) men eftersom jag ändå inte kommer känna smaken av det så kan det lika gärna få bli spaghetti och köttbullar.
Idag var jag in till stan för att shoppa loss lite, länge sen jag köpte kläder nu. Jag kom hem med endast EN t-shirt. En jäkligt fräsig t-shirt, men ändå. Jag skyller på värmen, det blir rätt så drygt att knata runt i stan när det är så varmt. Ovan nämnda förkylning bidrar ju inte direkt till att göra en piggare heller. Men det är fan inget synd om mig, nej då. Kan man bara dricka alkohol med måtta och hälla i sig lite mer vatten i dessa varma tider så står man sig bra. Dock så smakar vattnet i den här staden i det närmaste ekvivalent med att slicka på en kalksten. Men som sagt, jag känner inte smaken av så mycket just nu. Undrar om det hjälper med en whisky?
Idag var jag in till stan för att shoppa loss lite, länge sen jag köpte kläder nu. Jag kom hem med endast EN t-shirt. En jäkligt fräsig t-shirt, men ändå. Jag skyller på värmen, det blir rätt så drygt att knata runt i stan när det är så varmt. Ovan nämnda förkylning bidrar ju inte direkt till att göra en piggare heller. Men det är fan inget synd om mig, nej då. Kan man bara dricka alkohol med måtta och hälla i sig lite mer vatten i dessa varma tider så står man sig bra. Dock så smakar vattnet i den här staden i det närmaste ekvivalent med att slicka på en kalksten. Men som sagt, jag känner inte smaken av så mycket just nu. Undrar om det hjälper med en whisky?
onsdag 6 juni 2007
Dag 1
Aaaaaah! Första dagen i ledighet har gått i slöhetens tecken. Kan bero på att vi hade tentafest igår och det blev rätt så blött. Jag kom inte ur sängen förren vid halv fyra tiden idag, snurrade igång en skiva med Deep Purple för att driva bort huvudvärken, drog i mig lite frukost (fryspizza) och satte mig å kollade på Emil i Lönneberga. En helt lagom start på sommarlovet med andra ord.
Jag skulle gärna redogöra för gårdagens händelser men det kan bli något problematiskt då det liksom inte ringer några klockor. Dock har jag ett bitmärke på vänstra bröstvårtan som ömmar lite lätt, men det är väl sånna smällar man får ta. Kul hade jag i alla fall.
Ikväll ska jag knata över till Mr. Andersson och kolla på EM-kval matchen mot Island, sedan imorgon lurar jag på att kila in till stan och shoppa loss. Lika bra att passa på medans man har chansen, snart åker jag till Sveg och det är ju lite svårt att handla där.
Jag skulle gärna redogöra för gårdagens händelser men det kan bli något problematiskt då det liksom inte ringer några klockor. Dock har jag ett bitmärke på vänstra bröstvårtan som ömmar lite lätt, men det är väl sånna smällar man får ta. Kul hade jag i alla fall.
Ikväll ska jag knata över till Mr. Andersson och kolla på EM-kval matchen mot Island, sedan imorgon lurar jag på att kila in till stan och shoppa loss. Lika bra att passa på medans man har chansen, snart åker jag till Sveg och det är ju lite svårt att handla där.
tisdag 5 juni 2007
Sommarlov!
Jajjemensan, nu har jag haft sista tentan för terminen. Tentan i fråga gällde kursen Linjär Algebra, vilket står tämligen ohotat som den stördaste kursen jag någonsin läst. Hur gick det då? Jodå, hyffsat men det känns inte helt säkert. Det jag kan falla på är som tidigare nämnt det faktum att jag fan inte kan räkna, men man får hoppas på att de är lite snälla när de rättar. Men fan om det inte ska gå vägen, jag räknade om alla uppgifter jag svarade på och jag ser inga andra lösningar än det jag skrev. Med tanke på att jag hittills har haft ett sjuhelvetes jäkla flyt på varenda tenta så vore det nästan konstigt om jag inte hade det nu också.
Ojdå! Lösningarna har redan kommit upp på kurshemsidan, ser bra ut. Det här är första gången jag faktiskt kommer ihåg vad jag har svarat och om jag räknar lite så kommer jag upp i de poäng jag behöver, plus lite till. Yehees!! Fy fan vad gött. Detta innebär att jag har klarat alla kurser under mitt första år som högskolestudent. Dé é najs.
Ikväll blir det party i alla fall (har redan hunnit smygstarta lite), å sen ska det njutas av sommaren fram tills jag börjar jobba på posten. Glassigt att cykla runt å dela ut post egentligen.
Ojdå! Lösningarna har redan kommit upp på kurshemsidan, ser bra ut. Det här är första gången jag faktiskt kommer ihåg vad jag har svarat och om jag räknar lite så kommer jag upp i de poäng jag behöver, plus lite till. Yehees!! Fy fan vad gött. Detta innebär att jag har klarat alla kurser under mitt första år som högskolestudent. Dé é najs.
Ikväll blir det party i alla fall (har redan hunnit smygstarta lite), å sen ska det njutas av sommaren fram tills jag börjar jobba på posten. Glassigt att cykla runt å dela ut post egentligen.
fredag 1 juni 2007
Kåserier om en frälsande dryck
Läget är detta: jag sitter och pluggar till tentan i Linjär Algebra, och det går åt helvete! Eller åtminstonde går det trögt, jag räknar konstant fel och lösningarna till de gamla tentorna upplyser mig inte nämnvärt mycket, snarare tvärtom. Så jag bestämde mig helt sonika för att ta en paus och varva ner med en kall bira. Jag sprätter ölen, tar en klunk, och ett rus av obeskrivbart välbehag sprider sig genom kroppen. Jag ryser, huvudvärken släpper, allting skiner upp och humöret är återigen på topp. Nog för att jag gillar öl men det är sällan det smakar så bra som det gör just nu. Världen känns vacker, det finns ett hopp för framtiden, allting ordnar sig. Men sen vrider man på huvudet till horribla övningstentor och diffusa föreläsningsanteckningar och då är man genast tillbaka där man började. Dags för en ny klunk...
torsdag 31 maj 2007
Nu börjar jag bli less...
Det är tydligen en moské precis under mitt rum, där ett gäng muslimer brukar träffas och ha bönestunder eller liknande med jämna mellanrum. Inget problem med det, men det är ett jävla liv på dem! I synnerhet just nu, tror de kör nån jäkla sång med dans eller vad fan de nu håller på med. Det drygaste av allt är att de tycks använda mikrofon och högtalare, vilket resulterar i att dem överröstar TV:n. Öppnade fönstret nyss för att kolla om de hördes lika väl utåt. Jodå, de hörs nog fan ända ner till låghusen. Det är inte det att jag på något vis skulle vara religionsfientlig eller liknande, de får ha en moské att uttnyttja under mig bäst de vill. Men de kunde ju fan vara lite tystare!
Gaaah!!!!
Bara att kontra med liknande vapen, nu ska de få smaka på Metallica. PÅ MAXVOLYM!!
Gaaah!!!!
Bara att kontra med liknande vapen, nu ska de få smaka på Metallica. PÅ MAXVOLYM!!
onsdag 30 maj 2007
Vänliga människor
Jag undrar vad det är för sopa som har ställt en halvfull glassbytta i mitt frysfack? Den har stått där i en månad nu, klart som fan att jag äter upp den. Kan tyckas svinigt men sopan i fråga har ett eget frysfack att ställa sin glass i, dessutom har jag redan gett honom/henne en månads karenstid utan att doppa mina smutsiga fingrar i glassen. Men då den inte har claimats under denna tid får det ses som en gåva till mig och det skulle ju verka ytterst otacksamt att inte acceptera den gåvan. Am I right or am I right, homies?
Inkräktare?
Det sitter två vilt främmande människor i mitt kök. De har suttit där och snackat om effekterna av andra världskriget ett bra tag nu, och ingen tycks veta vilka de är. Det ryktas dock om att de är bekanta till amerikanen i min korridor, vilket är mycket möjligt då de pratar flytande engelska samt att dörren in till hans rum står öppen. Amerikanen själv är ute och backpackar i Europa, och det är just det som förbryllar mig. Vad gör de här? Jag skulle kunna fråga dem vilka de är men eftersom jag inte gjorde det direkt så kan jag inte göra det nu heller, ty det är en oskriven svensk lag.
tisdag 29 maj 2007
Matte up my ass!
Nu börjar verkligheten krypa ikapp mig. En vecka kvar till tentan i Linjär Algebra, känns skit. Hatar kursen, den är helt rubbad. Mitt största problem tycks ändå vara det faktum att jag fan inte kan räkna. Även om jag lyckas följa rätt metod och göra på det sätt jag ska så faller jag ändå på att huvudräkningen har stagnerat och lagt sig på en amöbas nivå. Får nog skärpa till mig lite på den punkten, och framför allt så måste jag sluta spela Mega Man och ligga i med plugget istället. Det är en veckas skola kvar, sen kan jag lira gamla Nintendo spel så mycket jag vill. Det borde man ju kunna motivera sig till.
lördag 26 maj 2007
Hata!!
Gaaaaah! Jag hatar QuickMan och hans jävla skitlevel. Så förbannat dryg.
Edit: BubbleMan är inte så jäkla kul han heller. Hatar mittpassagen i vattnet med de där djefla taggarna som spetsar mig hela tiden. Apdrygt...
Edit: BubbleMan är inte så jäkla kul han heller. Hatar mittpassagen i vattnet med de där djefla taggarna som spetsar mig hela tiden. Apdrygt...
torsdag 24 maj 2007
PRO is taking over
Idag har jag bevittnat kontentan av revolution på Östersjön, den stavas PRO. Något som man helt klart har lärt sig av dagens lilla tur till Åland och tillbaka är att Eckerölinjen tydligen är ekvivalent med gubbdagis och militanta bingokärringar. Skulle tippa på att säkert 90% av resenärerna var över 70 år och antingen luktade svett ända ner till bildäck, eller försökte dölja den odören med 14 liter parfym, vilket inte är mycket bättre.
Riktigt så illa kanske det inte var, men nog fan var det tillräckligt drygt för att kunna hävda att hela resan inte var värt besväret. Helt ofattbart hur vissa kan springa runt som yra höns och alltid lyckas stå ivägen, givetvis utan att själva ha någon aning om det. Krånglas skall det göras med allt, och stå i kö eller bara stå och vänta i 30 minuter helt i onödan går tydligen också ann så länge man är först (varför man nu absolut ska vara det).
Snälla, skjut mig innan jag blir gammal. Om inte för min skull så för er egen, jag vet redan nu att jag kommer bli en riktig surgubbe med käpp som hatar alla och är emot allt.
Ojdå! Är det sånt här man kallar för hets mot folkgrupp? Blev nog lite väl nedvärderande det här, ber om ursäkt. Jag är förmodligen bara lite cranky just nu, jag gillar gamla människor egentligen. De flesta är trevliga, men de ska fan inte få åka båt!
Jaja, två plattor öl och en flaska Minttu har man ju fått med sig hem för en rimlig slant. Det är ju trevligt. Ikväll bär det iväg till biograf för att glana på pirater, "aaargh!"
Riktigt så illa kanske det inte var, men nog fan var det tillräckligt drygt för att kunna hävda att hela resan inte var värt besväret. Helt ofattbart hur vissa kan springa runt som yra höns och alltid lyckas stå ivägen, givetvis utan att själva ha någon aning om det. Krånglas skall det göras med allt, och stå i kö eller bara stå och vänta i 30 minuter helt i onödan går tydligen också ann så länge man är först (varför man nu absolut ska vara det).
Snälla, skjut mig innan jag blir gammal. Om inte för min skull så för er egen, jag vet redan nu att jag kommer bli en riktig surgubbe med käpp som hatar alla och är emot allt.
Ojdå! Är det sånt här man kallar för hets mot folkgrupp? Blev nog lite väl nedvärderande det här, ber om ursäkt. Jag är förmodligen bara lite cranky just nu, jag gillar gamla människor egentligen. De flesta är trevliga, men de ska fan inte få åka båt!
Jaja, två plattor öl och en flaska Minttu har man ju fått med sig hem för en rimlig slant. Det är ju trevligt. Ikväll bär det iväg till biograf för att glana på pirater, "aaargh!"
onsdag 23 maj 2007
Take The Power Back
Zack De La Rocha hade inte kunnat sagt det bättre själv. Detta har hänt: ungefär två timmar efter att jag skapat min eminenta blogg så hände något som kändes (qoute Mega Man 2) "jävligt skitnödigt!" Jag förlorade kontrollen över min blogg! För att tydliggöra så var inte fallet det att min blogg löpte amok och skrev inlägg bäst den själv ville, utan att jag inte kunde göra det. Jag kunde logga in på mitt konto i vanlig ordning men väl där så var det helt enkelt tomt. Ingen blogg. Blev till en början lite lätt irriterad för att så småningom bli rätt så djefvla pissed off. Tänkte att det var nått knas med blogspot, var ju en jäkla massa verifieringar å uppdateringar å krafs där i början. Började kolla vanliga fel och åtgärder och liknande, utan framgång. Insåg till slut att det bästa var att erkänna att jag inte hade klantat till det utan att det var blogspot som hade schabblat bort min blogg, de soporna. Jag mailade åt dem och sa som det var, I can't access my blog. har fortfarande inte fått något svar men det känns som skit samma nu eftersom problemet är löst.
Så vad fan var det som hade hänt egentligen? Jo, mycket enkelt, jag mitt felvaggade klantarsle hade på något magiskt jäkla vis skapat ett användarkonto med felaktig e-post adress som användarnamn och lagt bloggen där. Därefter skrev jag två fina inlägg, loggade ut och kom senare på att jag skulle logga in igen och redigera min profil lite granna. Förmodligen så var det då jag lyckades skapa ett nytt användarkonto med rätt e-post adress, helt ovetandes om vad fan det var jag höll på med. Resultatet av detta flum blev således att jag var övertygad om att jag bara hade ett användarkonto och där skulle bloggen finnas. Men icke picke! Bloggen låg ju som sagt på det andra kontot, med ett användarnamn inte ens jag kände till.
Så efter en viss tids ökande frustration, samt upprepade frågeställningar av typen "är det så jäkla kul med en blogg egentligen?", kom jag slutligen till insikten att jag förmodligen är helt dum i huvudet och borde spärras in. Den ovan nämnda felaktiga e-post adressen snurrade av okänd anledning runt i huvudet och jag tänke "vafan, jag provar logga in med den och ser om det funkar, fast jag vet att det är fel adress". Så vad fan händer? Jag loggas in på ett konto som ser väldigt mycket ut att tillhöra mig och tamigfan där ligger min blogg! Så lätt var det.
Efter lite pill och meck har jag nu lyckats ordna som så att bloggen ligger på RÄTT konto med RÄTT e-post adress som användarnamn, medans det felaktiga flyter fritt i cyberspace. Undrar hur det känns? Hur som haver så är nu alla nöjda och glada, jag har återfått min blogg och nu ska det fan bloggas i ren tjurighet.
Jag har missat en hel del under dessa två dagar. Känner faktiskt att jag behöver skriva av mig lite men det får bli någon annan dag, nu måste jag sova. Imorrn drar vi till Åland över dagen för att inhandla billig öl.
Så vad fan var det som hade hänt egentligen? Jo, mycket enkelt, jag mitt felvaggade klantarsle hade på något magiskt jäkla vis skapat ett användarkonto med felaktig e-post adress som användarnamn och lagt bloggen där. Därefter skrev jag två fina inlägg, loggade ut och kom senare på att jag skulle logga in igen och redigera min profil lite granna. Förmodligen så var det då jag lyckades skapa ett nytt användarkonto med rätt e-post adress, helt ovetandes om vad fan det var jag höll på med. Resultatet av detta flum blev således att jag var övertygad om att jag bara hade ett användarkonto och där skulle bloggen finnas. Men icke picke! Bloggen låg ju som sagt på det andra kontot, med ett användarnamn inte ens jag kände till.
Så efter en viss tids ökande frustration, samt upprepade frågeställningar av typen "är det så jäkla kul med en blogg egentligen?", kom jag slutligen till insikten att jag förmodligen är helt dum i huvudet och borde spärras in. Den ovan nämnda felaktiga e-post adressen snurrade av okänd anledning runt i huvudet och jag tänke "vafan, jag provar logga in med den och ser om det funkar, fast jag vet att det är fel adress". Så vad fan händer? Jag loggas in på ett konto som ser väldigt mycket ut att tillhöra mig och tamigfan där ligger min blogg! Så lätt var det.
Efter lite pill och meck har jag nu lyckats ordna som så att bloggen ligger på RÄTT konto med RÄTT e-post adress som användarnamn, medans det felaktiga flyter fritt i cyberspace. Undrar hur det känns? Hur som haver så är nu alla nöjda och glada, jag har återfått min blogg och nu ska det fan bloggas i ren tjurighet.
Jag har missat en hel del under dessa två dagar. Känner faktiskt att jag behöver skriva av mig lite men det får bli någon annan dag, nu måste jag sova. Imorrn drar vi till Åland över dagen för att inhandla billig öl.
måndag 21 maj 2007
För övrigt...
... så är Ulf Lundells "Öppna Landskap" en förbannat bra låt. En sån lyrik, fantastiskt vacker text. Helt sjukt vilka känslor den låten förmedlar, jag mår så oerhört bra när jag hör den.
Eller så är jag bara en ensam norrlänning som känner sig vilsen i den stora staden, vad vet jag?
Eller så är jag bara en ensam norrlänning som känner sig vilsen i den stora staden, vad vet jag?
Hjärtligt ijhälkomna skall ni vuras, och välkammad utter!
Jaha! Då har således även jag blivit blogghora då. Fan! Jag har alltid förtigit eller utttryckt mina åsikter gentemot denna uppståndelse, som enligt mina ögon kan liknas vid en korsning mellan dagbok och personligt forum men egentligen är varken eller. Seriöst, en blog är ingenting och handlar inte om någonting! Det är inte en dagbok, för då hade det hetat dagbok. Och det handlar inte om mig och mitt liv, för då hade det varit en dagbok, vilket det inte är. Istället har jag nu skapat en egen hemsida, typ, där jag kan skriva precis vad fan som helst jag känner för utan krav på innehåll. Visst är livet härligt ibland?
Enda komplikationen som tycks kunna uppstå är det faktum att en blog helst skall läsas av utomstående personer, alltså av annat folk än den som skapat bloggen. Detta ställer då krav på författaren ifråga, i mitt fall då jag, att vara tillräckligt intressant eller åtminstonde kunna skriva tillräckligt intressanta inlägg. Uppfyller jag något av de kriterierna undrar ni? Ja, bra fråga svarar jag, det återstår att se.
Hur kommer det då sig att jag skapar en egen blog, trots ovan nedtecknade filosofi? Jo, dels för att själv undersöka om jag anser mig vara tillräckligt intressant för att kunna hålla en blog levande, dels för att ha någonting att göra (jag kan ha riktigt jävla tråkigt ibland), men mestadels för att jag har en kopp kaffe till vänster, en whisky till höger och Lena Ph i bakgrunden, och då blir ju alla snälla å glada. Dessutom är det min mänskliga rättighet att ha en blog om jag vill, och den möjligheten måste man ju utnyttja.
För att tydliggöra så är det egentligen inte själva bloggarna jag har känslor för/om/emot utan snarare hysterin kring, samt fascinationen för, bloggar. Men internet är ju konstigt, det vet vi sedan tidigare och har många exempel på. Hur som helst, nu kör vi!
Enda komplikationen som tycks kunna uppstå är det faktum att en blog helst skall läsas av utomstående personer, alltså av annat folk än den som skapat bloggen. Detta ställer då krav på författaren ifråga, i mitt fall då jag, att vara tillräckligt intressant eller åtminstonde kunna skriva tillräckligt intressanta inlägg. Uppfyller jag något av de kriterierna undrar ni? Ja, bra fråga svarar jag, det återstår att se.
Hur kommer det då sig att jag skapar en egen blog, trots ovan nedtecknade filosofi? Jo, dels för att själv undersöka om jag anser mig vara tillräckligt intressant för att kunna hålla en blog levande, dels för att ha någonting att göra (jag kan ha riktigt jävla tråkigt ibland), men mestadels för att jag har en kopp kaffe till vänster, en whisky till höger och Lena Ph i bakgrunden, och då blir ju alla snälla å glada. Dessutom är det min mänskliga rättighet att ha en blog om jag vill, och den möjligheten måste man ju utnyttja.
För att tydliggöra så är det egentligen inte själva bloggarna jag har känslor för/om/emot utan snarare hysterin kring, samt fascinationen för, bloggar. Men internet är ju konstigt, det vet vi sedan tidigare och har många exempel på. Hur som helst, nu kör vi!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
