Nu börjar jag bli less...

Det är tydligen en moské precis under mitt rum, där ett gäng muslimer brukar träffas och ha bönestunder eller liknande med jämna mellanrum. Inget problem med det, men det är ett jävla liv på dem! I synnerhet just nu, tror de kör nån jäkla sång med dans eller vad fan de nu håller på med. Det drygaste av allt är att de tycks använda mikrofon och högtalare, vilket resulterar i att dem överröstar TV:n. Öppnade fönstret nyss för att kolla om de hördes lika väl utåt. Jodå, de hörs nog fan ända ner till låghusen. Det är inte det att jag på något vis skulle vara religionsfientlig eller liknande, de får ha en moské att uttnyttja under mig bäst de vill. Men de kunde ju fan vara lite tystare!

Gaaah!!!!
Bara att kontra med liknande vapen, nu ska de få smaka på Metallica. PÅ MAXVOLYM!!

Vänliga människor

Jag undrar vad det är för sopa som har ställt en halvfull glassbytta i mitt frysfack? Den har stått där i en månad nu, klart som fan att jag äter upp den. Kan tyckas svinigt men sopan i fråga har ett eget frysfack att ställa sin glass i, dessutom har jag redan gett honom/henne en månads karenstid utan att doppa mina smutsiga fingrar i glassen. Men då den inte har claimats under denna tid får det ses som en gåva till mig och det skulle ju verka ytterst otacksamt att inte acceptera den gåvan. Am I right or am I right, homies?

Inkräktare?

Det sitter två vilt främmande människor i mitt kök. De har suttit där och snackat om effekterna av andra världskriget ett bra tag nu, och ingen tycks veta vilka de är. Det ryktas dock om att de är bekanta till amerikanen i min korridor, vilket är mycket möjligt då de pratar flytande engelska samt att dörren in till hans rum står öppen. Amerikanen själv är ute och backpackar i Europa, och det är just det som förbryllar mig. Vad gör de här? Jag skulle kunna fråga dem vilka de är men eftersom jag inte gjorde det direkt så kan jag inte göra det nu heller, ty det är en oskriven svensk lag.

Matte up my ass!

Nu börjar verkligheten krypa ikapp mig. En vecka kvar till tentan i Linjär Algebra, känns skit. Hatar kursen, den är helt rubbad. Mitt största problem tycks ändå vara det faktum att jag fan inte kan räkna. Även om jag lyckas följa rätt metod och göra på det sätt jag ska så faller jag ändå på att huvudräkningen har stagnerat och lagt sig på en amöbas nivå. Får nog skärpa till mig lite på den punkten, och framför allt så måste jag sluta spela Mega Man och ligga i med plugget istället. Det är en veckas skola kvar, sen kan jag lira gamla Nintendo spel så mycket jag vill. Det borde man ju kunna motivera sig till.

Hata!!

Gaaaaah! Jag hatar QuickMan och hans jävla skitlevel. Så förbannat dryg.

Edit: BubbleMan är inte så jäkla kul han heller. Hatar mittpassagen i vattnet med de där djefla taggarna som spetsar mig hela tiden. Apdrygt...

Prioriteringar

Idag hade jag tänkt tentaplugga, så nu är mitt rum både nystädat och ommöblerat.

PRO is taking over

Idag har jag bevittnat kontentan av revolution på Östersjön, den stavas PRO. Något som man helt klart har lärt sig av dagens lilla tur till Åland och tillbaka är att Eckerölinjen tydligen är ekvivalent med gubbdagis och militanta bingokärringar. Skulle tippa på att säkert 90% av resenärerna var över 70 år och antingen luktade svett ända ner till bildäck, eller försökte dölja den odören med 14 liter parfym, vilket inte är mycket bättre.

Riktigt så illa kanske det inte var, men nog fan var det tillräckligt drygt för att kunna hävda att hela resan inte var värt besväret. Helt ofattbart hur vissa kan springa runt som yra höns och alltid lyckas stå ivägen, givetvis utan att själva ha någon aning om det. Krånglas skall det göras med allt, och stå i kö eller bara stå och vänta i 30 minuter helt i onödan går tydligen också ann så länge man är först (varför man nu absolut ska vara det).

Snälla, skjut mig innan jag blir gammal. Om inte för min skull så för er egen, jag vet redan nu att jag kommer bli en riktig surgubbe med käpp som hatar alla och är emot allt.

Ojdå! Är det sånt här man kallar för hets mot folkgrupp? Blev nog lite väl nedvärderande det här, ber om ursäkt. Jag är förmodligen bara lite cranky just nu, jag gillar gamla människor egentligen. De flesta är trevliga, men de ska fan inte få åka båt!

Jaja, två plattor öl och en flaska Minttu har man ju fått med sig hem för en rimlig slant. Det är ju trevligt. Ikväll bär det iväg till biograf för att glana på pirater, "aaargh!"

Take The Power Back

Zack De La Rocha hade inte kunnat sagt det bättre själv. Detta har hänt: ungefär två timmar efter att jag skapat min eminenta blogg så hände något som kändes (qoute Mega Man 2) "jävligt skitnödigt!" Jag förlorade kontrollen över min blogg! För att tydliggöra så var inte fallet det att min blogg löpte amok och skrev inlägg bäst den själv ville, utan att jag inte kunde göra det. Jag kunde logga in på mitt konto i vanlig ordning men väl där så var det helt enkelt tomt. Ingen blogg. Blev till en början lite lätt irriterad för att så småningom bli rätt så djefvla pissed off. Tänkte att det var nått knas med blogspot, var ju en jäkla massa verifieringar å uppdateringar å krafs där i början. Började kolla vanliga fel och åtgärder och liknande, utan framgång. Insåg till slut att det bästa var att erkänna att jag inte hade klantat till det utan att det var blogspot som hade schabblat bort min blogg, de soporna. Jag mailade åt dem och sa som det var, I can't access my blog. har fortfarande inte fått något svar men det känns som skit samma nu eftersom problemet är löst.

Så vad fan var det som hade hänt egentligen? Jo, mycket enkelt, jag mitt felvaggade klantarsle hade på något magiskt jäkla vis skapat ett användarkonto med felaktig e-post adress som användarnamn och lagt bloggen där. Därefter skrev jag två fina inlägg, loggade ut och kom senare på att jag skulle logga in igen och redigera min profil lite granna. Förmodligen så var det då jag lyckades skapa ett nytt användarkonto med rätt e-post adress, helt ovetandes om vad fan det var jag höll på med. Resultatet av detta flum blev således att jag var övertygad om att jag bara hade ett användarkonto och där skulle bloggen finnas. Men icke picke! Bloggen låg ju som sagt på det andra kontot, med ett användarnamn inte ens jag kände till.

Så efter en viss tids ökande frustration, samt upprepade frågeställningar av typen "är det så jäkla kul med en blogg egentligen?", kom jag slutligen till insikten att jag förmodligen är helt dum i huvudet och borde spärras in. Den ovan nämnda felaktiga e-post adressen snurrade av okänd anledning runt i huvudet och jag tänke "vafan, jag provar logga in med den och ser om det funkar, fast jag vet att det är fel adress". Så vad fan händer? Jag loggas in på ett konto som ser väldigt mycket ut att tillhöra mig och tamigfan där ligger min blogg! Så lätt var det.

Efter lite pill och meck har jag nu lyckats ordna som så att bloggen ligger på RÄTT konto med RÄTT e-post adress som användarnamn, medans det felaktiga flyter fritt i cyberspace. Undrar hur det känns? Hur som haver så är nu alla nöjda och glada, jag har återfått min blogg och nu ska det fan bloggas i ren tjurighet.

Jag har missat en hel del under dessa två dagar. Känner faktiskt att jag behöver skriva av mig lite men det får bli någon annan dag, nu måste jag sova. Imorrn drar vi till Åland över dagen för att inhandla billig öl.

För övrigt...

... så är Ulf Lundells "Öppna Landskap" en förbannat bra låt. En sån lyrik, fantastiskt vacker text. Helt sjukt vilka känslor den låten förmedlar, jag mår så oerhört bra när jag hör den.

Eller så är jag bara en ensam norrlänning som känner sig vilsen i den stora staden, vad vet jag?

Hjärtligt ijhälkomna skall ni vuras, och välkammad utter!

Jaha! Då har således även jag blivit blogghora då. Fan! Jag har alltid förtigit eller utttryckt mina åsikter gentemot denna uppståndelse, som enligt mina ögon kan liknas vid en korsning mellan dagbok och personligt forum men egentligen är varken eller. Seriöst, en blog är ingenting och handlar inte om någonting! Det är inte en dagbok, för då hade det hetat dagbok. Och det handlar inte om mig och mitt liv, för då hade det varit en dagbok, vilket det inte är. Istället har jag nu skapat en egen hemsida, typ, där jag kan skriva precis vad fan som helst jag känner för utan krav på innehåll. Visst är livet härligt ibland?
Enda komplikationen som tycks kunna uppstå är det faktum att en blog helst skall läsas av utomstående personer, alltså av annat folk än den som skapat bloggen. Detta ställer då krav på författaren ifråga, i mitt fall då jag, att vara tillräckligt intressant eller åtminstonde kunna skriva tillräckligt intressanta inlägg. Uppfyller jag något av de kriterierna undrar ni? Ja, bra fråga svarar jag, det återstår att se.

Hur kommer det då sig att jag skapar en egen blog, trots ovan nedtecknade filosofi? Jo, dels för att själv undersöka om jag anser mig vara tillräckligt intressant för att kunna hålla en blog levande, dels för att ha någonting att göra (jag kan ha riktigt jävla tråkigt ibland), men mestadels för att jag har en kopp kaffe till vänster, en whisky till höger och Lena Ph i bakgrunden, och då blir ju alla snälla å glada. Dessutom är det min mänskliga rättighet att ha en blog om jag vill, och den möjligheten måste man ju utnyttja.

För att tydliggöra så är det egentligen inte själva bloggarna jag har känslor för/om/emot utan snarare hysterin kring, samt fascinationen för, bloggar. Men internet är ju konstigt, det vet vi sedan tidigare och har många exempel på. Hur som helst, nu kör vi!