Då så har det äntligen hänt

Nej jag har inte fått barn. Ännu bättre, jag har köpt en iPod! Inte så revolutionerande kan en del tycka men det finns en ganska löjlig och i det närmaste smått patetisk story bakom det hela. Redan för ca 2 veckor sedan bestämde jag mig för att jag skulle köpa en av de nya iPod Nano när de då släpptes. Det visade sig att det enda stället jag kunde få tag på en då var via Apple Store, vilket i sig inte var något problem då de såldes till ett mycket överkomligt pris jämfört med den gamla modellen. Som lite grädde på moset kunde man även få två rader text ingraverade med laser helt gratis, och det var här problemet började torna upp sig i fjärran. "Klart jag ska skriva något schysst på min iPod" tänkte jag och började fundera. Och det har jag gjort i tamigfan två jävla veckor nu! Jag kommer på en sak på kvällen som jag tycker kan passa bra, lägger mig för att sova på saken och sedan dagen efter känns det inte lika bra längre. Så har jag hållit på ett bra tag nu och därmed lyckats driva de flesta jag känner till vansinne då jag av någon outgrundlig anledning även bryr mig i vad de tycker. Jag kan helt enkelt fan inte bestämma mig när det gäller prylar, det är helt hopplöst.

Så till slut kom jag i alla fall fram till att det bästa att skriva på min iPod var ingenting. Då menar jag självklart inte ordet "ingenting" utan jag sket helt enkelt i att gravera den. I stället drog jag och Male ner till Macoteket i stan efter plugget där jag staplade in med bestämda steg och började pilla på en fin modell och diskutera med säljaren, varpå jag slog till med sällan sedd övertygelse och knatade ut ett par tusenlappar mindre men med en nyfödd kärlek desto större. Att jag kunde bestämma mig för vilken färg jag skulle ha är fasiken helt jäkla osannolikt.

Annars har jag inte alltför mycket att förtälja, plugget tycks gå bra för en gångs skull. Eller njae, hyffsat då i alla fall. I fredags var jag dock på inflyttningsfest hos Mattias och Camilla i deras nya lya. Det var mycket trevligt, jag och Skåne lyckades till och med vinna en juicepress på en tipsrunda de anordnade. Det kändes ju jäkligt otippat att man skulle vandra ifrån en fest med ett 3 deci högt frukostverktyg i solid metall, men fan det var ju kul! Dock blev inte mitt tillstånd mot slutet av kvällen det jag hade planerat. Min tanke var att jag skulle ta det lugnt med bara några öl och mest dra dit och säga hej, men så blev det då fan inte! Någon där tyckte att det vore skojigt med ett litet snapsrace med tillhörande snapsvisor, och jag hakade ju självklart på dum som jag var. De andra bet av sina snaps halvvägs vilket då inte jag gjorde, något jag senare fick ångra då det plötsligt kändes som om någon dragit ett basebollslagträ i bakuhuvud på mig. Det var ungefär då jag insåg att det var lika bra att tacka för mig och promenera hemmåt. Jäkla tur att det inte var så långt att gå. Fransyskan i min korridor hittade mig någon timme senare på golvet framför min dörr där jag låg i mörkret och försökte få in nyckeln i låset, något som jag inte lyckades med förrän hon tände lyset. Då när ljuset äntligen gick upp för mig kom jag omedelbart på fötter och kunde bryta mig in i mitt kära rum för att äntra sängen och få en välbehövlig natts sömn. Dagen efter tillbringade jag större delen av eftermiddagen på skolan och lyckades konstigt nog få en hel del gjort. Mirakel uppstår när man minst anar det.