Hjärtligt ijhälkomna skall ni vuras, och välkammad utter!

Jaha! Då har således även jag blivit blogghora då. Fan! Jag har alltid förtigit eller utttryckt mina åsikter gentemot denna uppståndelse, som enligt mina ögon kan liknas vid en korsning mellan dagbok och personligt forum men egentligen är varken eller. Seriöst, en blog är ingenting och handlar inte om någonting! Det är inte en dagbok, för då hade det hetat dagbok. Och det handlar inte om mig och mitt liv, för då hade det varit en dagbok, vilket det inte är. Istället har jag nu skapat en egen hemsida, typ, där jag kan skriva precis vad fan som helst jag känner för utan krav på innehåll. Visst är livet härligt ibland?
Enda komplikationen som tycks kunna uppstå är det faktum att en blog helst skall läsas av utomstående personer, alltså av annat folk än den som skapat bloggen. Detta ställer då krav på författaren ifråga, i mitt fall då jag, att vara tillräckligt intressant eller åtminstonde kunna skriva tillräckligt intressanta inlägg. Uppfyller jag något av de kriterierna undrar ni? Ja, bra fråga svarar jag, det återstår att se.

Hur kommer det då sig att jag skapar en egen blog, trots ovan nedtecknade filosofi? Jo, dels för att själv undersöka om jag anser mig vara tillräckligt intressant för att kunna hålla en blog levande, dels för att ha någonting att göra (jag kan ha riktigt jävla tråkigt ibland), men mestadels för att jag har en kopp kaffe till vänster, en whisky till höger och Lena Ph i bakgrunden, och då blir ju alla snälla å glada. Dessutom är det min mänskliga rättighet att ha en blog om jag vill, och den möjligheten måste man ju utnyttja.

För att tydliggöra så är det egentligen inte själva bloggarna jag har känslor för/om/emot utan snarare hysterin kring, samt fascinationen för, bloggar. Men internet är ju konstigt, det vet vi sedan tidigare och har många exempel på. Hur som helst, nu kör vi!