Pissdag, eller?

Igår var en sån där helt värdelös dag då det mesta som kunde gå fel gick fel, helt enligt Murphys lag. Vid sånna tillfällen önskar man oftast att man bara hade stannat kvar i sängen hela dagen. Tyvärr så kunde inte jag det för jag hade ett problem jag var tvungen att lösa, nämligen en jävulskt dryg huvudvärk jag haft de senaste dagarna. Här nedan kommer en detaljerad redogörelse till varför min gårdag sög så enormt. Dock fanns det vissa ljusa detaljer som underlättade det hela något, men inte nämnvärt mycket.

Det hela började med att jag i samråd med min mor kom fram till att jag borde ta mig ner till Akademiska Sjukhusets akutmottagning för att kolla om jag eventuellt hade dragit på mig en bihåleinflammation. Sagt och gjort, jag kollade busstidtabellen och tog mig ner dit utan större problem, bortsett från ett minst sagt obehagligt sprängande i huvudet. Väl där kollade jag på en skylt för att se vart akutmottagningen låg. På andra sidan av hela härket, så klart! Okej det var bara att börja knata och följa skyltanvisningarna, vilka tydligen var upprättade av en dräktig kossa för de ledde fan enbart till omvägar och allmän förvirring. Till slut kom jag i alla fall fram och behövde inte vänta mer än någon minut innan jag blev mottagen, pluspoäng för det. Sköterskorna konstaterade det som jag redan misstänkte och ordnade en läkartid åt mig. Klockan var nu runt 14.45 och den tid jag fick var 20.40, så det var bara att bege sig hem för att vänta. Först tog jag en sväng ner på stan för att införskaffa huvvudvärkstabletter och nässpray, sånt kan behövas. Promenaden till centrum var inte direkt lång men dryg likförbannat. När jag sedan begav mig till bussen så lyckades jag faktiskt tajma in den precis och behövde alltså inte vänta och se allmänt dum ut, ytterligare ett pluspoäng. Väl hemma begav jag mig så småningom ner till Ica för att inhandla diverse förnödigheter, och för att slippa laga mat köpte jag med mig en kebab i bröd hem. Jag borde ha anat oråd när den bara kostade 25 kronor då jag verkligen fick vad jag betalade för, en aptitretare och inget annat. Skitsamma, tiden gick och jag kunde sedan åka ner till Husläkarakuten för att träffa en läkare. Inget problem där heller bortsett från att bussarna alltid ska vara försenade och fyllda med högljudda fjortisar. En del tycker att man ska införa barnfria avdelningar på flygplan, jag tycker man ska införa fjortisfria avdelningar på bussar. Hur som helst kom jag fram, slapp återigen vänta och fick ett snabbt besked om att det handlade om bihåleinflammation och att jag skulle få penicillin. Det skulle hämtas ut på Akademiska Sjukhuset och jag befann mig nu på Dragarbrunnsgatan. Bara att börja gå med andra ord, inte så farligt långt denna gång heller men likväl drygt. Väl där slapp jag återigen väntetid och fick min medicin omgående och utan krusseduller. Sedan buss ner på stan för att byta till bussen hem till floggan. Den första bussen behövde jag bara vänta ca en minut på, pluspoäng igen, men när jag skulle byta buss så sket det sig ganska kraftigt. Detta skulle ske vid centralstationen och då de bygger om som satan där, samt lägger om varenda jävla busslinje som finns, så fick jag irra runt lite innan jag hittade hållplatsen som bussen skulle avgå från. Jag missade den med ca 20 meter, grovt minuspoäng! Vid det tillfället kände jag att det bästa alternativet var att knata iväg till Burger King för att köpa med mig lite tröstmat och sedan lokaliser någon annan buss som skulle åt mitt håll. Detta gick desto bättre, jag fick visserligen gå en liten bit igen men jag fick med mig mitt käk och lyckades återigen tajma in bussen precis, ytterligare ett pluspoäng. Väl hemma gjorde jag det enda rätta, låste in mig på rummet med min skräpmat och kollade på Flying Daggers.

Så vad blir då slutställningen av det här? Jag lyckades visserligen skramla ihop några pluspoäng vad det gäller både bussarna och väntetider, men eftersom hela dagen i stort sett enbart gick åt till att flänga runt känner jag inte att de uppväger minuspoängen. Jäkla tur att jag hade med mig min iPod, det är fan den som har räddat mig från total apati och fjortisgrundade hörselskador. Det som känns mest ironiskt är det faktum att jag var på bolaget i fredags och köpte på mig en hel del öl för att klara mig ett tag framöver, och nu får jag inte ens dricka. Ska man skratta, gråta eller bara ge fan i att bry sig?

Då så har det äntligen hänt

Nej jag har inte fått barn. Ännu bättre, jag har köpt en iPod! Inte så revolutionerande kan en del tycka men det finns en ganska löjlig och i det närmaste smått patetisk story bakom det hela. Redan för ca 2 veckor sedan bestämde jag mig för att jag skulle köpa en av de nya iPod Nano när de då släpptes. Det visade sig att det enda stället jag kunde få tag på en då var via Apple Store, vilket i sig inte var något problem då de såldes till ett mycket överkomligt pris jämfört med den gamla modellen. Som lite grädde på moset kunde man även få två rader text ingraverade med laser helt gratis, och det var här problemet började torna upp sig i fjärran. "Klart jag ska skriva något schysst på min iPod" tänkte jag och började fundera. Och det har jag gjort i tamigfan två jävla veckor nu! Jag kommer på en sak på kvällen som jag tycker kan passa bra, lägger mig för att sova på saken och sedan dagen efter känns det inte lika bra längre. Så har jag hållit på ett bra tag nu och därmed lyckats driva de flesta jag känner till vansinne då jag av någon outgrundlig anledning även bryr mig i vad de tycker. Jag kan helt enkelt fan inte bestämma mig när det gäller prylar, det är helt hopplöst.

Så till slut kom jag i alla fall fram till att det bästa att skriva på min iPod var ingenting. Då menar jag självklart inte ordet "ingenting" utan jag sket helt enkelt i att gravera den. I stället drog jag och Male ner till Macoteket i stan efter plugget där jag staplade in med bestämda steg och började pilla på en fin modell och diskutera med säljaren, varpå jag slog till med sällan sedd övertygelse och knatade ut ett par tusenlappar mindre men med en nyfödd kärlek desto större. Att jag kunde bestämma mig för vilken färg jag skulle ha är fasiken helt jäkla osannolikt.

Annars har jag inte alltför mycket att förtälja, plugget tycks gå bra för en gångs skull. Eller njae, hyffsat då i alla fall. I fredags var jag dock på inflyttningsfest hos Mattias och Camilla i deras nya lya. Det var mycket trevligt, jag och Skåne lyckades till och med vinna en juicepress på en tipsrunda de anordnade. Det kändes ju jäkligt otippat att man skulle vandra ifrån en fest med ett 3 deci högt frukostverktyg i solid metall, men fan det var ju kul! Dock blev inte mitt tillstånd mot slutet av kvällen det jag hade planerat. Min tanke var att jag skulle ta det lugnt med bara några öl och mest dra dit och säga hej, men så blev det då fan inte! Någon där tyckte att det vore skojigt med ett litet snapsrace med tillhörande snapsvisor, och jag hakade ju självklart på dum som jag var. De andra bet av sina snaps halvvägs vilket då inte jag gjorde, något jag senare fick ångra då det plötsligt kändes som om någon dragit ett basebollslagträ i bakuhuvud på mig. Det var ungefär då jag insåg att det var lika bra att tacka för mig och promenera hemmåt. Jäkla tur att det inte var så långt att gå. Fransyskan i min korridor hittade mig någon timme senare på golvet framför min dörr där jag låg i mörkret och försökte få in nyckeln i låset, något som jag inte lyckades med förrän hon tände lyset. Då när ljuset äntligen gick upp för mig kom jag omedelbart på fötter och kunde bryta mig in i mitt kära rum för att äntra sängen och få en välbehövlig natts sömn. Dagen efter tillbringade jag större delen av eftermiddagen på skolan och lyckades konstigt nog få en hel del gjort. Mirakel uppstår när man minst anar det.

Förkylningshelvete #2

Märkligt hur man kan vara förkyld i en vecka och hela tiden känna hur man blir bättte och bättre, men sen en kväll när man bara kollar på tv så tvärvänder det på 2 minuter. Jag har fan mått piss de senaste dagarna, inte tycks det hjälpa med whisky å inte fan kan man sova när man ligger och hostar 3 timmar i sträck. Drygt kallas det. Men nu börjar det fan släppa igen känns det som, tyvärr så ska jag på fest ikväll så vi får väl se hur det artar sig imorrn. Det gäller att prioritera.

För övrigt fick jag ta del av ytterligare ett mindre underverk igår. Drog iväg med polarna till Ikea, Mr. Andersson skulle köpa en soffa. Men där hände det inget särskilt. Underverket skedde inne på Dressman ett par hundra meter bort. Jag ilade in i mod och förhoppning om att hitta en schysst jacka till överkomligt pris som jag letat efter konstant i några veckor nu. Tog en runda där inne, såg en jäkel med den rätta looken, provade den - satt som den skulle. Kollade priset - ca 700, något dyrt. Kollade upp och såg en skylt som det stod 70% på. Efter en snabb kalkylering med internminnet kom jag fram till att jackan kunde bli min för ynka 210 kronor. Det var således inget att bjäfsa om, fram till kassan och betala. Säljaren lyckades pracka på mig lite underkläder också men det var nog lika bra, nu behöver jag inte tvätta idag (haha).

Igår hade vi korridorsmiddag, det var mycket trevligt. De flesta var med plus en som inte alls bor i vår korridor, men det var inte så noga. Jag fick stå för bakgrundsmusiken och spelade enbart sånt som jag egentligen inte alls lyssnar på. Vette tusan vad de andra tror om mig nu. Vi hade även en form av möte där vi bestämde hur vi skulle göra med korridorsstädning, det är nämligen sådant som måste diskuteras i en korridor annars kommer det alltid att se ut som en svinstia. Det gör det visserligen många gånger ändå, men det är bra att veta vem man ska skylla på.

Ikväll vankas den fest som sagt, Mr. Andersson fyller gubbe (21) och det måste självklart firas. Det är även kulturnatten nere på stan men vi får se hur det blir med det för min del. Är vädret lika kasst som det är nu så slopar jag det och hänger kvar i Mr. Andersson's korridor. Dessutom känns en hel natt med kultur lite overkill för en person som är så ointresserad av kultur som jag.

Värdelöst

Det känns fan kasst att nollningen är slut. Vad ska jag göra nu på kvällarna, plugga liksom? Tyvärr så är det just det som jag måste sätta igång och göra, men det känns tungt. Två veckors festande sätter ju sina spår, man tappar lätt greppet om verkligheten. Det är visserligen ett val jag har gjort själv, men det har det fan varit värt. Nollningen är så sanslöst kul, oavsett om man är nolla, fadder eller aktiv på något annat sätt. Men jaja fan, det är väl bara att bita i det halvmogna plommonet. Jag är ju ändå här för att plugga, får vänta tills helgen på nästa fest. Då lär det väl bli ett sanslöst drag, som sig bör.

Plötsligt händer det

Nej jag har inte vunnit på triss, men det känns dock ändå som att jag har varit med om ett mindre mirakel. Idag efter plugget, under den tid vi egentligen skulle haft en laboration som blev inställd (jippi!), så drog jag och Anders ner till stan för att shoppa loss som de småtjejer vi är. Och det var där miraklet skedde. Som jag tidigare nämnt kan jag fan inte köpa jeans eftersom jag tydligen är för kort, men jag gjorde ett tappert försök ändå. Vi gick sålunda in i butik #1 och jag satte blicken på ett par som såg hyffsat najs ut, ungefär i den stil jag tänkt mig. Och tro på fan om inte storleken är precis den jag ska ha också! "I cannot believe my eyes" tänkte jag, satte kursen mot provhytten och pressade ner mina ståtliga spiror i de blåskimrande syntetöverdragen. Sitter som gjutet! Eller ja, de satt i alla fall. Det fick duga för tillfället, och då prislappen inte behövde ägna alltför stor möda på att åstadkomma en giltig överenskommelse med min snålhet var det bara att styra skutan mot kassan innan logikkretsarna hann knåpa ihop "kolla på något annat ställe först".

Nåväl, jag var även på jakt efter en schysst jacka och där gick man ju bet. Men vafan, man kan ju inte kräva allt på en och samma gång.