Pissdag, eller?

Igår var en sån där helt värdelös dag då det mesta som kunde gå fel gick fel, helt enligt Murphys lag. Vid sånna tillfällen önskar man oftast att man bara hade stannat kvar i sängen hela dagen. Tyvärr så kunde inte jag det för jag hade ett problem jag var tvungen att lösa, nämligen en jävulskt dryg huvudvärk jag haft de senaste dagarna. Här nedan kommer en detaljerad redogörelse till varför min gårdag sög så enormt. Dock fanns det vissa ljusa detaljer som underlättade det hela något, men inte nämnvärt mycket.

Det hela började med att jag i samråd med min mor kom fram till att jag borde ta mig ner till Akademiska Sjukhusets akutmottagning för att kolla om jag eventuellt hade dragit på mig en bihåleinflammation. Sagt och gjort, jag kollade busstidtabellen och tog mig ner dit utan större problem, bortsett från ett minst sagt obehagligt sprängande i huvudet. Väl där kollade jag på en skylt för att se vart akutmottagningen låg. På andra sidan av hela härket, så klart! Okej det var bara att börja knata och följa skyltanvisningarna, vilka tydligen var upprättade av en dräktig kossa för de ledde fan enbart till omvägar och allmän förvirring. Till slut kom jag i alla fall fram och behövde inte vänta mer än någon minut innan jag blev mottagen, pluspoäng för det. Sköterskorna konstaterade det som jag redan misstänkte och ordnade en läkartid åt mig. Klockan var nu runt 14.45 och den tid jag fick var 20.40, så det var bara att bege sig hem för att vänta. Först tog jag en sväng ner på stan för att införskaffa huvvudvärkstabletter och nässpray, sånt kan behövas. Promenaden till centrum var inte direkt lång men dryg likförbannat. När jag sedan begav mig till bussen så lyckades jag faktiskt tajma in den precis och behövde alltså inte vänta och se allmänt dum ut, ytterligare ett pluspoäng. Väl hemma begav jag mig så småningom ner till Ica för att inhandla diverse förnödigheter, och för att slippa laga mat köpte jag med mig en kebab i bröd hem. Jag borde ha anat oråd när den bara kostade 25 kronor då jag verkligen fick vad jag betalade för, en aptitretare och inget annat. Skitsamma, tiden gick och jag kunde sedan åka ner till Husläkarakuten för att träffa en läkare. Inget problem där heller bortsett från att bussarna alltid ska vara försenade och fyllda med högljudda fjortisar. En del tycker att man ska införa barnfria avdelningar på flygplan, jag tycker man ska införa fjortisfria avdelningar på bussar. Hur som helst kom jag fram, slapp återigen vänta och fick ett snabbt besked om att det handlade om bihåleinflammation och att jag skulle få penicillin. Det skulle hämtas ut på Akademiska Sjukhuset och jag befann mig nu på Dragarbrunnsgatan. Bara att börja gå med andra ord, inte så farligt långt denna gång heller men likväl drygt. Väl där slapp jag återigen väntetid och fick min medicin omgående och utan krusseduller. Sedan buss ner på stan för att byta till bussen hem till floggan. Den första bussen behövde jag bara vänta ca en minut på, pluspoäng igen, men när jag skulle byta buss så sket det sig ganska kraftigt. Detta skulle ske vid centralstationen och då de bygger om som satan där, samt lägger om varenda jävla busslinje som finns, så fick jag irra runt lite innan jag hittade hållplatsen som bussen skulle avgå från. Jag missade den med ca 20 meter, grovt minuspoäng! Vid det tillfället kände jag att det bästa alternativet var att knata iväg till Burger King för att köpa med mig lite tröstmat och sedan lokaliser någon annan buss som skulle åt mitt håll. Detta gick desto bättre, jag fick visserligen gå en liten bit igen men jag fick med mig mitt käk och lyckades återigen tajma in bussen precis, ytterligare ett pluspoäng. Väl hemma gjorde jag det enda rätta, låste in mig på rummet med min skräpmat och kollade på Flying Daggers.

Så vad blir då slutställningen av det här? Jag lyckades visserligen skramla ihop några pluspoäng vad det gäller både bussarna och väntetider, men eftersom hela dagen i stort sett enbart gick åt till att flänga runt känner jag inte att de uppväger minuspoängen. Jäkla tur att jag hade med mig min iPod, det är fan den som har räddat mig från total apati och fjortisgrundade hörselskador. Det som känns mest ironiskt är det faktum att jag var på bolaget i fredags och köpte på mig en hel del öl för att klara mig ett tag framöver, och nu får jag inte ens dricka. Ska man skratta, gråta eller bara ge fan i att bry sig?