... så skiter jag i det här nu (vilket borde te sig ganska uppenbart vid det här laget). Flugan tycks ha varvat ner och det är ändå ingen som läser denna blogg.
Skulle jag ha fel och önskan finnes för mig att fortsätta blogga så överös mig med värmande kommentarer så ska jag fundera på saken.
torsdag 16 oktober 2008
lördag 2 februari 2008
Sleepwalker
Okej, nu är det dags att fundera på om jag börjar bli senil eller om det är något annat fuffens på gång? Jag vaknade i morse (11.30, allting är relativt) efter en god natts sömn och hittade min bäddsäng mitt på golvet! Vad fan gjorde den där? I normala fall brukar den ligga under min vanliga säng, men tydligen har jag vaknat mitt i natten och fått för mig att den skulle göra sig bättre ute i friheten. Märkligt att jag orkade bry mig med tanke på hur sjukt trött jag var igår.
Nåväl, jag ber om ursäkt och jaddajaddajadda för att jag inte har bloggat på ett tag. Jag har inte haft tid/ork/lust/ekonomi/uppkoppling/whatever på ett tag, välj nått!
Nåväl, jag ber om ursäkt och jaddajaddajadda för att jag inte har bloggat på ett tag. Jag har inte haft tid/ork/lust/ekonomi/uppkoppling/whatever på ett tag, välj nått!
fredag 21 december 2007
fredag 23 november 2007
Lägg ner Idol!
Idol är förmodligen det sämsta förbannadejävlaskithelvetesfanskapsdyngprogram som någonsin gjorts!
Okej det där var en brutal överdrift. Säg vad man vill om programmet, fjortisTV, falsksångsmaraton, allmänt skräp, eller vad som helst, det går ändå inte att komma ifrån att det är ett mycket välfungerande underhållningsprogram. Åtminstonde tyckte jag det ända fram till ikväll. Varför då? Jo lyssna noga här nu (eller läs om ni så vill):
Tanken med hela konceptet är att de ska ta fram en ny popstjärna. Då tycker man såklart att den som helt enkelt är bäst bör vinna. Men så ser inte verkligheten ut! Anledningen till det är att deltagarna röstas vidare genom tävlingen av svenska folket, så kallad demokrati. Demokrati är ett helt värdelöst system, men det är det bästa system som finns. Dock så finns det undantag, som t. ex Idol. Eftersom svenskar är mjäkiga, lama, och har en total oförståelse för "spelets regler" så röstar de i sammanhang som det här inte efter vad hjärnan säger, utan efter hjärtat. Då uppstår sympatiröster, t.ex röster till han som fick lite skit från juryn eller till hon som grinade lite snyggt framför kameran för att hon har varit med i Big Brother och därmed ofta blir dömd på förhand. Vad händer då? Jo, den som helt enkelt är bäst, som har varit bäst hela tiden, röstas ut! Och helt plötsligt handlar tävlingen inte längre om vem som är den bästa artisten, utan om vem som bäst kan smöra sig in i i våra hjärtan och manipulera oss på största möjliga sätt. Och därmed har hela poängen med tävlingen försvunnit och det enda som det kan leda till är att rasera alla ideal och normer om vad musik handlar om.
Det finns dock ett sätt att kringgå detta problem, och det är att låta juryn bestämma helt och hållet (eller inneha den avgörande rösten om de inte är nöjda med resultatet) från start till slut. De som sitter i juryn är visserligen totala UFO:n hela bunten och tycks ha diverse mindre hjärnskador, men de vet i alla fall vad de håller på med. Samtidigt skulle förmodligen detta leda till att programmet verkligen lades ner då själva tanken faktiskt är att svenska folket ska få utse sin favorit till "Sveriges nya popstjärna", men uppenbarligen fungerar inte detta.
Jag kommer i alla fall aldrig någonsin, i hela mitt jävla liv, kolla på Idol igen!
Okej det där var en brutal överdrift. Säg vad man vill om programmet, fjortisTV, falsksångsmaraton, allmänt skräp, eller vad som helst, det går ändå inte att komma ifrån att det är ett mycket välfungerande underhållningsprogram. Åtminstonde tyckte jag det ända fram till ikväll. Varför då? Jo lyssna noga här nu (eller läs om ni så vill):
Tanken med hela konceptet är att de ska ta fram en ny popstjärna. Då tycker man såklart att den som helt enkelt är bäst bör vinna. Men så ser inte verkligheten ut! Anledningen till det är att deltagarna röstas vidare genom tävlingen av svenska folket, så kallad demokrati. Demokrati är ett helt värdelöst system, men det är det bästa system som finns. Dock så finns det undantag, som t. ex Idol. Eftersom svenskar är mjäkiga, lama, och har en total oförståelse för "spelets regler" så röstar de i sammanhang som det här inte efter vad hjärnan säger, utan efter hjärtat. Då uppstår sympatiröster, t.ex röster till han som fick lite skit från juryn eller till hon som grinade lite snyggt framför kameran för att hon har varit med i Big Brother och därmed ofta blir dömd på förhand. Vad händer då? Jo, den som helt enkelt är bäst, som har varit bäst hela tiden, röstas ut! Och helt plötsligt handlar tävlingen inte längre om vem som är den bästa artisten, utan om vem som bäst kan smöra sig in i i våra hjärtan och manipulera oss på största möjliga sätt. Och därmed har hela poängen med tävlingen försvunnit och det enda som det kan leda till är att rasera alla ideal och normer om vad musik handlar om.
Det finns dock ett sätt att kringgå detta problem, och det är att låta juryn bestämma helt och hållet (eller inneha den avgörande rösten om de inte är nöjda med resultatet) från start till slut. De som sitter i juryn är visserligen totala UFO:n hela bunten och tycks ha diverse mindre hjärnskador, men de vet i alla fall vad de håller på med. Samtidigt skulle förmodligen detta leda till att programmet verkligen lades ner då själva tanken faktiskt är att svenska folket ska få utse sin favorit till "Sveriges nya popstjärna", men uppenbarligen fungerar inte detta.
Jag kommer i alla fall aldrig någonsin, i hela mitt jävla liv, kolla på Idol igen!
lördag 10 november 2007
Ljuva vintertid
Fy fan va gôtt, äntligen är det vinter! Igår kväll snöade det på utav helsike här och sedan blev det minusgrader under natten. Halt utav bara den visserligen, men snön ligger ju kvar och det är ju det som är det väsentliga. Jag var nyss tvungen att gå ut på en långpromenad för att det var så fint väder. Ni vet ju själva hur det är: snö, lite solsken och strax under nollan, då kan man fan inte sitta inne å mögla! Den som säger något annat ignorerar jag.
Så jag drog på mig vinterjackan, ryckte åt mig min iPod och gav mig ut. Helt planlöst vandrade jag iväg utan ett bestämt mål i sikte, jag tog helt enkelt den väg som föll mig in. Lite lördagsäventyr sådär, och med lite behaglig musik av Europe i bakgrunden så blir det bara desto mer behagligt. Ja, jag lyssnar faktiskt på Europe! Säga vad man vill om dem, kommersiella pudelrockare eller vad fan som helst, men de har faktiskt gjort väldigt många riktigt bra låtar. Det är fan bara i Sverige som kommersiell är ett dåligt ord i populärsammanhang, och att de ser ut som väfriserade utställningshundar gör ingen skillnad på musiken.
Hur som haver så var det en mycket skön promenad, och jag lyckades med det slippa undan åtminstonde en timme plugg. Huruvida det är positivt eller negativt för min del går väl kanske att diskutera om man skulle vara på det humöret, men just nu så skiter jag i att ta ställning i den frågan.
Så jag drog på mig vinterjackan, ryckte åt mig min iPod och gav mig ut. Helt planlöst vandrade jag iväg utan ett bestämt mål i sikte, jag tog helt enkelt den väg som föll mig in. Lite lördagsäventyr sådär, och med lite behaglig musik av Europe i bakgrunden så blir det bara desto mer behagligt. Ja, jag lyssnar faktiskt på Europe! Säga vad man vill om dem, kommersiella pudelrockare eller vad fan som helst, men de har faktiskt gjort väldigt många riktigt bra låtar. Det är fan bara i Sverige som kommersiell är ett dåligt ord i populärsammanhang, och att de ser ut som väfriserade utställningshundar gör ingen skillnad på musiken.
Hur som haver så var det en mycket skön promenad, och jag lyckades med det slippa undan åtminstonde en timme plugg. Huruvida det är positivt eller negativt för min del går väl kanske att diskutera om man skulle vara på det humöret, men just nu så skiter jag i att ta ställning i den frågan.
onsdag 24 oktober 2007
torsdag 4 oktober 2007
På begäran...
...från Ida kommer härmed ett litet inlägg rörande korridorsfesten vi hade i lördags.
Det var bestämt sedan länge att vi skulle ha en stor korridorsfest den 29:e september, och temat för denna fest var Liftarens Guide Till Galaxen. Förmodligen ett av de skummaste teman man kan han till en fest, men det fungerade faktiskt väldigt bra. Trots flera veckors möjligheter till planering började jag inte spåna på min utklädnad förrän ca 2 timmar innan festens början, och eftersom ingen på festen lyckades förstå vad jag skulle föreställa så kan jag lika gärna skita i att försöka förklara det här. Jag bar runt på en blomkruka i alla fall, vilket var betydligt tympligare än Daniels utklädnad. Han hade krupit in i en madrass.
Korridoren pyntades med lite stjärnor utklipta från en t-shirt, en jäkla massa handdukar samt talet 42 skrivet med eltejp på spontant utplacerade ställen. Även restaurangen Milliways fick sig en egen hörna. Folk började störta in så småningom iklädda diverse utstyrslar, dock förekom väldigt många morgonrockar och handdukar. Förmodligen lämnades en del av handdukarna kvar i vår korridor efter festens slut. Även ett par kalsonger påhittades dagen efter, var de kom ifrån och hur fasen de hamnade här vill jag inte ens spekulera i.
Summa sumarum av det hela kan man säga att det var en seg start på festen men att det blev riktigt bra till slut. Dock satt jag mest och tjurade eftersom jag vid detta tillfälle fortfarande knaprade penicillin och inte kunde dricka alkohol. Finns det något jag hatar så är det fulla människor när jag själv är nykter, men förmodligen hatar nyktra människor även mig när jag är full. Vid ca 00.30 bestämde jag mig för att ge blanka fan i allting och gå och lägga mig, vilket jag då gjorde.
Det var bestämt sedan länge att vi skulle ha en stor korridorsfest den 29:e september, och temat för denna fest var Liftarens Guide Till Galaxen. Förmodligen ett av de skummaste teman man kan han till en fest, men det fungerade faktiskt väldigt bra. Trots flera veckors möjligheter till planering började jag inte spåna på min utklädnad förrän ca 2 timmar innan festens början, och eftersom ingen på festen lyckades förstå vad jag skulle föreställa så kan jag lika gärna skita i att försöka förklara det här. Jag bar runt på en blomkruka i alla fall, vilket var betydligt tympligare än Daniels utklädnad. Han hade krupit in i en madrass.
Korridoren pyntades med lite stjärnor utklipta från en t-shirt, en jäkla massa handdukar samt talet 42 skrivet med eltejp på spontant utplacerade ställen. Även restaurangen Milliways fick sig en egen hörna. Folk började störta in så småningom iklädda diverse utstyrslar, dock förekom väldigt många morgonrockar och handdukar. Förmodligen lämnades en del av handdukarna kvar i vår korridor efter festens slut. Även ett par kalsonger påhittades dagen efter, var de kom ifrån och hur fasen de hamnade här vill jag inte ens spekulera i.
Summa sumarum av det hela kan man säga att det var en seg start på festen men att det blev riktigt bra till slut. Dock satt jag mest och tjurade eftersom jag vid detta tillfälle fortfarande knaprade penicillin och inte kunde dricka alkohol. Finns det något jag hatar så är det fulla människor när jag själv är nykter, men förmodligen hatar nyktra människor även mig när jag är full. Vid ca 00.30 bestämde jag mig för att ge blanka fan i allting och gå och lägga mig, vilket jag då gjorde.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
